x
Damien Jurado: Pustervik, Göteborg

Damien Jurado, Pustervik, Göteborg

Damien Jurado: Pustervik, Göteborg

Recenserad av David Winsnes | GAFFA

Someday, sjunger Damien Jurado när han blickar mot den horisontella framtiden. Somewhere, sjunger Damien Jurado när han letar bortom dagar och i rum. Sometime, sjunger han när han har fått slut på dagar. Det var några år sedan han upptäcktes av Sunny Day Real Estates sångare Jeremy Enigk nu. Debutalbumet Waters Ave S släpptes på Sub Pop 1997 och Damien Jurado har längtat, hoppats och förmodat sedan dess. Sätten att förmedla det har skiljt sig marginellt för varje album – alltid med nya, adderande element, aldrig så att det stört eller revolutionerat – men helheten har varje gång vilat tryggt i melodisk folkmusik.

Med förra årets Saint Barlett statuerade Damien Jurado sig själv som en av vår tids stora låtskrivare. Inga omskrivningar. Väldigt enkla medel. Vibrerande rader som bärs av en röst som får varje mening att expandera till ett längre kapitel. "And I would come back and admit that it wasn't your fault / But I'm tired and unwilling to be the only one who was wrong" kanske låter ljummet på papper och ur sin kontext, men på Everything Trying, i Seattlemannens händer, växer orden till gigantstadiet.

Han säger att han är gladare än någonsin. Även om det inte märks i musiken. Även om det aldrig märks i musiken. Han dricker en Nygårda Cola och häpnas över hur god den är. Han berättar om hur han i Finland stötte på en kille i publiken som inte visste vem han var, men som tyckte att han såg ut som Hulken, men med ett hjärta som Shrek. Han härmar en av sina nya låtars psykedeliska gitarrsolo med rösten, eftersom han bara har ett akustisk hjälpmedel vid sin sida. Damien Jurado gör på det hela taget väldigt mycket för att muntra upp (att han utseendemässigt är en korpulent kopia av Will Ferrell gör det bara än mer surrealistiskt), men det varma mellansnacket tar aldrig ens en tillstymmelse fokus ifrån vad han gör ännu bättre.

Pustervik är atmosfäriskt en fantastisk lokal vissa kvällar. När huvudakten ofta lockar till sig ett lite vuxnare klientel och den där respekterande tystnaden uppstår - och artisten själv kan styra nivån, då finns det ingen mer innerlig lokal i Göteborg. Söndagens spelning är ett sådant tillfälle. Jurado inleder med säregna Cloudy Shoes, definierar vacker melankoli med Ohio och nämnda Everything Trying och spelar förutom tre unga, osläppta låtar också Tornado för första gången, undantaget releasespelningen back in the days, i sin karriär. Vi lyssnar, skrattar och hummar med. Längtan kanske är en stor gest. Men Damien Jurado lyckas komprimera ned det i små gester. I stora känslor. Om det låter rimligt. Förhoppningsvis får han tag på de där dagarna en dag. Men låt oss hoppas att det dröjer ytterligare ett tag.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA