x
Bass Drum Of Death: GB City

Bass Drum Of Death
GB City

Bass Drum Of Death: GB City

GAFFA

Album / Fat Possum
Utgivning D. 2011.04.20
Recenserad av
Daniel Horn

Ett liknande lyckorus har antagligen inte skett sedan den korte och missanpassade Nathan Williams i Wavves spände ur sig I'm So Bored. Inledande Nerve Jamming på Bass Drum of Deaths debut är en fullt fungerande karbonkopia av Wavves tidiga lofi-kaskader. Man blir lycklig och ibland är ju det det enda som räknas.

I övrigt ger GB Citys omslag korrekta indikationer på hur innehållet låter. Det är pårökt noisepop levererad av två hårfagra slynglar. Varken mer eller mindre. Texterna behandlar knark, panikångest, religiösa flickvänner och det hela är inspelat med hjälp av ett trumset, en gitarr, rakt in i en usb-mikrofon. Om det inte hade varit för att desperation, ungdom och dekadent leverne går hand i hand och på något sätt ter sig "äkta" i sitt uttryck, hade det här blivit ett platt fall. Men jag tror att John och Collin tar lite för mycket droger. Jag tror att de emellanåt också mår dåligt av substanserna, men att de har kommit till det stadie i livet då de skiter i allt och skriver musik om det.

Säga vad man vill om undomsångest, bandets skivbolag Fat Possum vet vad de sysslar med, samtidigt som de tror på och formar framtiden. Spana in bolagets artistlista innehållandes Yuck, Sonny & The Sunsets, Tennis, Smith Westerns och man slås av att de inte bara, som mottot antyder, "trying our best". De lyckas också. Även om det, som i fallet Bass Drum of Death, emellanåt endast stannar vid trying.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA