Veronica Maggio: Satan I Gatan

Veronica Maggio
Satan I Gatan

Veronica Maggio: Satan I Gatan

GAFFA

CD / Universal
Utgivning D. 2011.04.27
Recenserad av
Emanuel Videla

I år fyller Veronica Maggios första singel Dumpa Mig fem år, en låt som var enormt enerverande i hela framtoningen: en brådmoget kaxig men samtidigt tillbakalutad ickeperson som ackompanjerats av väna stråkar. Den klistrade sig fast hos människor, men det var en låt som var farlig eftersom den skulle sätta agendan för hennes framtida karriär. 

I intervjuer har Maggio själv sagt att hon inte var så förtjust i bilden som förmedlades av henne i början av karriären. Det var först när hon och den dåvarande pojkvännen Oskar Linnros arbetade ihop det andra albumet Och vinnaren är... som det för första gången gick att se att Veronica Maggio faktiskt hade potentialen att bli en stor popstjärna (åtminstone inom den begränsade sfär som Sverige, och möjligen övriga Norden, är). Fram trädde en artist djupt rotad i både klädsam soul och klassiskt vemod. Det första albumet var helt uppenbart ett förband, hämtat från djupet av Melodifestivalens kvalomgångar. Det är alltså föreliggande situation: genombrottet ska följas upp, den här gången tillsammans med Christian Walz och Markus Krunegård.
Att singeln Jag Kommer flörtar friskt med ett visst Julian Casablancas-frontat band från New York känner de flesta redan till. En verkligt effektiv låt i sin kärlekseufori, men inte fullständigt representativ för albumet som helhet. Här finns betydligt mer skörhet än vad den ger sken av. Soulen är bibehållen, men är mindre storslagen och lite mer modern i tappningen än tidigare. Till genren hör en viss simpelhet, men Maggio har utvecklat en förmåga att kunna brännas lite mer och är lite mer innerlig än tidigare och prickar därför rätt betydligt mer än många andra. 

 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA