x
Le Days: Dead people on tape

Le Days
Dead people on tape

Le Days: Dead people on tape

GAFFA

Album / Cacospysy Records
Utgivning D. 2011.04.03
Recenserad av
David Winsnes

Daniel Hedin söker inte teknisk fulländning. Där Conor Oberst tappar rösten tar Le Days vid. Musik som undantagslöst skapats under nedstämda former, att lyssna på under mörka, arga, ledsna, krisande, svårforcerade tider. Man talar om musik som blottar skaparen. Dead people on tape är i ordets sanna betydelse ett livsverk. Från skoningslösa, ibland obehagliga texter ovanför gitarrplinkanden via Clint Mansell-ljudande pianostycket i The Plan till avslutande Time, som vågar vara uppstyckande tyst, är det ett nästan 80 minuter utbredande album lika skiftande i kvalitet och struktur som dagarna vi rör oss i. Förmodligen omöjligt att följa upp, än mindre reproducera.

I skivkonvultet finns bilder på människor, på deras ansikten. Det är bara bilder, ingen beskrivning, men de snöflingeunika blickarna säger så mycket. Där ryms levnadsöden vi aldrig får ta del av, men vars konturer vi stundtals kan urskilja. Vitt skilda perspektiv och värderingar. I skivkonvultet finns några ord som träffar lika hårt som stora delar av musiken med sin allomfattande kärna. "I'm sorry. I know the world doesn't look the same to you."


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA