x
Veronica Maggio: Popadelica, Huskvarna

Veronica Maggio, Popadelica, Huskvarna

Veronica Maggio: Popadelica, Huskvarna

Recenserad av Viktor Josefsson | GAFFA

Jag vet inte om det beror på att Veronica Maggio har blivit mamma, gjort sig av med Oskar Linnros och istället krupit in under vingarna på Markus Krunegård och Christian Walz, eller vad det är. En sak är i alla fall säker: Det är en betydligt mognare Veronica som står på scen på Popadelica.

Bandet beståendes av trummor, bas, gitarr och piano utmärker sig inte direkt. Men inget ont om det. Det  är just det som gör konserten till ett vinnande koncept. Det hela är ganska enkelt genomfört, men också snyggt. Ingen på scen gör sig till, eller försöker vara särskilt märkvärdig. Och det syns att Veronica trivs, precis som den uppskattade publiken.

– Jag satt och grät ensam i en taxi på min sista spelning, på förra turnén. Då var jag ledsen över att allt var över. Men lika peppad är jag nu på att få spela igen, berättar Veronica Maggio för Popadelicas publik.

Det märks att Veronica Maggio är i startskottet på sin turné. Och det märks hur peppad hon verkligen är. Hon sparar inte på något, utan ger allt. Från början till slut. Den souliga sångfågeln blandar gamla hits som "17 år" och den gamla Snook/Petter-dängan "Inga Problem", med det nya materialet från albumet "Satan i Gatan". Enligt mig känns de nya låtarna a la Krunegård och Walz, som "Mitt Hjärta Blöder" och "Välkommen In" bra mycket mer självsäkra än de äldre, Linnros-komponerade. Till och med den redan uttjatade singeln "Jag Kommer" gör sig rättvis live.

Ikväll är Veronica Maggio glödhet i Huskvarna. Hon kom, hon såg, hon segrade.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA