x
Swans: Strand Stockholm

Swans, Strand Stockholm

Swans: Strand Stockholm

Recenserad av Mathias Skeppstedt | GAFFA

Efter senaste plattan, förra årets fantastiska My father will guide me up a rope to the sky, sa Michael Gira att han tyckte att han hade fegat ur med skivan. Den var för kort och låtarna hade inte fått ta den tid de krävde för att nå sina musikaliska mål. När samma band nu kommer till Sverige har de ändrat på det. Första låten No words/No thoughts är 40 minuter lång och det tar 35 av dem innan sången börjar. Varje ackord, varje trumslag, varje mullrande basgång utforskas till sitt yttersta, inget stressas och de bygger upp en oerhört hypnotisk effekt. Sen hjälper det ju också att Swans spelar så högt att man tappar andan. Det är en vägg av instrument som slår en i ansiktet, hamrar ner oss i golvet och drar sen upp oss igen för att sätta ihop oss som nya förändrade människor.

Bandet är fruktansvärt skickligt och spelar helt och hållet bara för sig själva, ibland undrar man om de ens är medvetna om att vi är där och tittar. Det gungas, blundas och andas mer än jag någonsin sett på en scen, trummisen sitter ibland och bara gungar med slutna ögon och tar långa, tunga andetag innan han exploderar i en trumattack där trumpinnarna flyger och man får känslan av att han snart ska slå sönder varenda trumma.

De hinner med 7 låtar på 2 timmar och 15 minuter och kommer sen in för att ge oss ett 3 minuter långt extranummer. Vilket är fascinerande med ett band som har släppt 11 plattor varav flera dubbelalbum och ändå väljer att koncentrera sig på bara 7 låtar, varav 2 är helt nyskrivna sen turnén började. Både de två nya låtarna The Apostate och Avatar lovar gott för skivan de ska spela in i Berlin i sommar. De bygger vidare på senaste albumet med intensitet och tyngd, det ska bli riktigt intressant att se vad bandet kan göra med dem i en studio. De andra spåren är 4 från senaste plattan och två gamla klassiker, Sex god sex som är riktigt tung och intensiv och en I crawled som verkligen lever upp till namnet.

Det var längesen jag såg något så kompromisslöst och totalt i avsaknad av publikfrieri. Det känns som att de testar oss, hur mycket orkar ni med, kan vi dra ut på det här ackordet i 15 minuter till? Helt klart en av de bästa och mest unika livespelningar jag har sett.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA