x
Tyler, the Creator: Goblin

Tyler, the Creator
Goblin

Tyler, the Creator: Goblin

GAFFA

Album / XL
Utgivning D. 2011.05.10
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

De låg bakom den kortaste spelningen på årets upplaga av musik-angelägenheten SXSW i Texas musikhuvudstad Austin, en spelning som sponsrades av enorma Billboard och som var ett mediajippo gruppen orkade med i en kvart innan pressrepresentater schasades bort. Både dagen innan och dagen efter höll artisterna i fråga flera spelningar som beskrevs som våldsamma upplopp, där blod och svett och tårar blandades med djuriska vrål från publikhåll och outtröttliga svordomssalvor och de bloddrypande rim medlemmarna i Odd Future Wolf Gang Kill Them All lotsade ut i etern. Bägge spelningar beskrevs efteråt av festivalledningen, de som förlorade tänder och fick krossade näsor, och rabiata pressmedlemmar som succéer. 

Om Tyler Okonma faktiskt tycker om det där rampljuset han våldsamt slungats ut under är väldigt oklart, och om SXSW inte var en indikation har samtliga intervjuer därefter belyst samma svajiga hållning. När han pratar om sin barndom handlar det om de tolv skolor han fick gå på tolv år, om pappan som aldrig var där och hur han inte fann sin plats någonstans förrän när Odd Future kom till. När han pratar om sin musik är han redan trött, vill bara hänga på skateparker igen men han vill ändå vinna massa priser som en VMA, en Grammy, en Oscar. Han vill jobba med filmmusik, han vill fortsätta regissera videor som han gör idag till sina egna låtar. Och om Goblin är något så är det betvingande, en samlad audiologisk monter som visar vilken överspänd och nästan sinnessjuk talang och samlad tankekedja OFWGKTA faktiskt är.

Att LA-slyngeln Tyler, the Creator har NERD som sitt favoritband råder det inga tvivel om; Goblin studsar mellan ofta halsbrytande, mörka, smutsiga beats och lätta, svävande stråkar som varvas med pianoklang. Musiken är, som Tyler själv påpekat, smått filmisk och ofta förvånansvärt expressiv trots sin yttersta minimalism; produktionerna är dock rakt igenom väldigt begåvat komponerade. Tillsammans med sina kumpaner berättar Tyler med en fiktiv terapeut, spelad av Tyler själv, om alla vridna, vidriga och i tid och otid genuint underhållande tankar som snurrar runt i den 20 år unga skallen han alltid har en Supreme-keps nedtryckt över. Ibland visar han sina riktiga känslor, visar upp en plump och osäker och småkär pojke som ständigt bråkar med sig själv inombords och försvinner snabbt när aggressionen och svordomarna tar över igen.

Goblin har utsatts för enorm hype från alla håll och kanter, Tyler har beskrivits som en lika självklar ledare för ett kollektiv som RZA före honom och OFWGKTA är redan nu ett gäng som kommer att slå lika stort och hårt mot hiphop-genren som Wu-Tang Clan gjorde i början av 90-talet. Sanningen, resultatet, är långt ifrån den som media dreglat över och hoppats få i flera månader; albumet är alldeles för långt med sina massiva 73 minuter och när många låtar når sitt klimax (starka "Yonkers" innan sin sista vers, ännu starkare "Radicals" innan fyra minuter långt NERD-apande tar över) försvinner produktionen in i konstiga, flummiga passager. Men Goblin är ändå exakt det albumet Tyler, the Creator ville släppa.

Tyler är en snorunge, en kille som våra föräldrar skulle kalla för "a snot-nosed punk" och bara stirra på med förakt och besvikelse i ögonen. En ungjävel som vi skulle förbjudas att umgås med, men som är så förbannat rolig att det inte går att motstå. Han har inte något alls emot att ses så heller, det är exakt det Tyler vill vara också. Han bryr sig inte om oss, han bryr sig inte om någon förutom Odd Future och mamman som alltid fanns där. Goblin är ett mästerverk i hans ögon, ett halvt mästerverk i alla andras ögon, och både han och Odd Future Wolf Gang Kill Them All är här för att stanna. De kommer inte sluta förrän världen är deras.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA