x
Sahara Hotnights: Sahara Hotnights

Sahara Hotnights
Sahara Hotnights

Sahara Hotnights: Sahara Hotnights

GAFFA

Album / Universal Music
Utgivning D. 2011.05.25
Recenserad av
Jack Hildén

Det inträffar sällan att man som skribent tvingas sudda ut anteckningarna efter halva skivan. Ordet "skribent" är förresten onödigt, som gemen LYSSNARE går det oftast att bestämma sig och tycka till efter cirka en minut av en skivas femtio. Du har rätt för det mesta.

Några låtar in på Sahara Hotnights sjätte och självbetitlade platta har jag texten mer eller mindre klar i huvudet. Inget överraskar mig. Samma vanliga och relativt platta rock. Å ena sidan ska man inte ta ifrån gruppen att musiken "svänger", å andra sidan är svänget av den sort vars funktion kan tyckas vara att spelas i högtalarna på Carlings för att övertyga kunder att köpa ett par stentvättade jeans. Ibland drar det åt punken, men i så fall den sorts punk som Green Day förespråkar och blir lite svår att ta på allvar. Också det är precis som det ska vara.

Jag spetsar öronen och hör ett svagt eko efter rösterna som ger ett mer rymligt och vidsträckt intryck än tidigare. Jag antar att det är fint, men har Jari Haapalainen nöjt sig med ett så pass mikroskopiskt fingeravtryck i produktionen? Nej, för det är här jag börjar redigera, här åker suddgummit fram.

Albumet växer sig svulstigare och större, mer bombastiskt efter hand. Samtidigt mer avskalat och rått, och plötsligt är inte trovärdigheten ett problem längre. De sträcker sig mot sfären där Pascal just nu är regerande mästare. Det avslutande partiet, dit jag räknar fyra låtar, är fint på riktigt utan en tillhörande axelryckning.  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA