x
MEN: Nefertiti, Göteborg

MEN, Nefertiti, Göteborg

MEN: Nefertiti, Göteborg

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

JD Samson tog steget ur ett avsomnat Le Tigre och byggde upp sin egen armé. MEN står i stora versaler bakom henne den här kvällen. MEN är också den givna fortsättningen på ett Le Tigre som på slutet trampade runt på samma plats. Men det kommer till mig först när jag får se det live och direkt.

På skiva är MEN en något ojämn historia. "Talk About Body" tappar aldrig i driv, men det konstanta tempot bidrar till den platta och odynamiska ljudbilden, som märks av allt för väl när låtmaterialet sjunker i kvalitet. På scen får vi se, och framför allt höra, ett helt annat band. Det kan bero på att Nefertiti för kvällen har rattat in det perfekta ljudet, eller att ljuset är på lagom dimmer-nivå, eller att JD Samson & co. har vaknat på rätt sida, eller att den lilla men ack så dansglada skaran framför scenen har gett sig fan på att vi ska ha kul den här gråbeklädda torsdagkvällen. Det är givetvis kombinationen av nyss nämnda faktorer som gör det.

Sylvassa gitarrstick skär hål i mitt discosuktande hjärta. En gång i tiden tillhörde de Gang of Four, nu har de hittat sin givna plats i MEN. Och det finns så mycket mer att hämta här. Den på skiva nästan gränsen till överdrivet monotona "If you Want Something" blir live precis det som den är ämnad att vara; hypnotiserande. "Credit Card Babies" låter som världens bästa poplåt och inkluderar kvällens rörelsekombination: Tre fingrar i luften till textraderna "We've got holes/Places to stick our poles/Chips Vargas knows/Ask him about the loop hole."

Inledningen är allt annat än avvaktande, den är skarpt direkt med "Life's Half Price" och ger intrycket av att bandet bara har en kvart på sig och det finns ingen tid att spilla. För att citera Roxette: "Don't bore us, get to the chorus", som också skulle kunna vara MENs filosofi. När JD Samson återupprepande krystar ur sig raderna "Free love, free money" har bandet satt nivån. Det sker efter cirka tre minuter.

Där slagorden dör ut tar MEN vid. Det kan låta högtravande och effektsökande, emellertid har MEN hittat till den pulsen som en gång födde Le Tigre, Bratmobile och Bikini Kill. Queerfeministisk punk som vägrar vara introvert, som snarare bubblar av disco, dans och ett jävlar anamma. Handen är knuten och högt uppe. Stolthet vinner återigen över trångsynthet. I alla fall den här kvällen i en mindre lokal i Göteborg.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA