x
Palpitation: I'm Absent, You're Faraway

Palpitation
I'm Absent, You're Faraway

Palpitation: I'm Absent, You're Faraway

GAFFA

Album / Luxury
Utgivning D. 2011.06.01
Recenserad av
Andreas Bäckman

Förra årets i särklass vackraste skiva hette "Palpitation" och fick mitt hjärta att röra på sig igen efter en evig stiljte. Årets hittills bästa heter "I'm Absent, You're Faraway" och bär samma lågmälda signatur: stockholmsduon Palpitation. Det är sex spår popmusik som berör på riktigt och som tvingar fram det där klischéartade ordet som stavas äkta. För hos Palpitation existerar det inga hipsterambitioner, ingen yta och ingen åtråvärd blogghajp. Ingen pumpande baskompressor och inga soldränkta stränder. Istället handlar det om jangliga gitarrer, en snillrik trummaskin och melodier som Phil Spector skulle kunna döda (igen) för. Och kanske även om ett brustet hjärta.

För "I'm absent, You're faraway" är ingen solskenshistoria. Inledande Coldplay-stråkarna i titelspåret "We Don't Need To, We Don't Have To", avskalade duetten med Jonathan Johansson i "Lights Are Changing Colors" och enastående fina  "New Mexico"; alla möts de i någon slags eskapism, en längtan efter ett uppbrott och en plats där allt gammalt och fult inte längre spelar någon roll. Kanske någonstans i New Mexico. En eskapism tonsatt av Maria Vejde i form av den vackraste och mest säregna kvinnliga sångrösten i Sverige idag. Vårdepressionens vackraste vän skrev Per Sinding Larsen. Samma vän kommer att få oss att överleva både sommarens nyck och vinterns kyla.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA