x
The Kooks: Siesta, Hässleholm

The Kooks, Siesta, Hässleholm

The Kooks: Siesta, Hässleholm

Recenserad av Dag Ankersen | GAFFA

Det är säkert sagt tusen gånger innan mig, och kommer säkert sägas tusen gånger till, men JÄVLAR vilken klasskillnad det är på ett band som The Kooks och andra band när det kommer till framträdanden. Det finns en trygghet i att de gör allting så självklart på scenen, att de spelar med pondus och energi och att de vet att "det här kan vi, kolla bara!", man förstår varför de står där, och jag här, så att säga.

Mest handlar det naturligtvis om Luke Pritchard. Han älskar det han gör, men det gör de flesta som pysslar med musik, skillnaden mellan Luke och 99% av alla andra musiker är att han vet hur han ska förmedla sin kärlek. Kärlek till musiken, till publiken och till sitt eget band. Han kan till och med säga "Tack så mycket" på ytterst knagglig svenska.

Britterna från Brighton är en av festivalens största bokningar och det märks att intresset är stort, redan vid ingången är det toklång kö och frustrerade poppare som förbannar att de tog det där extra glaset Kir istället för att se till att komma in i tid. Det medför i sin tur att det strömmar in folk under spelningens första 20 minuter.

Det har ju varit lite snack kring ljudet på Siesta och att kommunen vill sänka nivåerna, men genom ett överklagande har man lyckats förhala processen. Med rätta tycker jag, för inte fan är det för högt, snarare tvärtom när Kooks inleder med "Eddie's Gun" och på något sätt inviger festivalen på riktigt. Självklart lyfter hela settet av "She Moves in her own Way" också, låten alla kan och alla vill höra, men The Kooks bjuder på så mycket mer än så, och toppar med lite helt nyskrivet material. Sånt uppskattas naturligtvis.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA