x
Hindi Zahra: Clandestinofestivalen, Göteborg

Hindi Zahra, Clandestinofestivalen, Göteborg

Hindi Zahra: Clandestinofestivalen, Göteborg

Recenserad av Magnus Sjöberg | GAFFA

Det var bara en dryg månad sedan Hindi Zahra spelade i Göteborg. Då kändes det lite avmätt, med ett band som försökte med tappade glöden i takt med sval publikrespons. Hon har sagt i intervjuer att ett av hennes bränslen vid spelningar är att se att musiken går in i publiken, när det uppstår rörelse, när det uppstår dans. Det kändes dock redan då som att Clandestinofestivalen skulle kunna vara en idealisk scen för Hindi Zahra.

Fast den där idealiska känslan grumlas lite på förhand av att hon får spela på Storans teaterscen, med stolar, med sittande publik. Visserligen en idealisk konsertlokal, men kanske inte just för den där spontana medryckande dansen. Nu gör det i och för sig ingenting. Bandet har en delvis ny sättning jämfört med förra gången, en percussionist har fått lämna plats till en elbas. Och det verkar som att hela soundet också blir delvis nytt. De två första låtarna – jag kan fortfarande tycka att det är lite slöseri att låta "Beautiful tango" komma redan som andra låt – låter intakta, som de brukar. Men "Imik simik" klipps sönder och limmas ihop igen, tillsammans med andra partier. Det blir tyngre, det blir mer kosmopolitisk pop än etnojazz. Det är inte många lugna, jazziga låtar. Det låter som om setet är anpassat för sommarfestivaler snarare än mindre klubbar.

En del av de orientaliska och nordafrikanska flirtarna finns där, givetvis. Ett par inslag känns lite malplacerade. Trumsolot till exempel. Två skickliga gitarrister som duellerar mot och med varandra. Hindi Zahra själv som smyckar ut allt med sin röst, med sin person. Hon behöver inte uppmana publiken till att följa och vara med, det är en självklar del.

Så, när allt är på väg att kulminera, tar det slut. Ett väldigt kort set, kändes det som. Och även om det kommer ett extranummer, så kommer inte klimaxen. Ögonblicket är borta. Men med henne själv och en elgitarr i "Broken ones" skickas man ändå iväg lite varm i hjärtat.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA