x
Mulatu Astatke: Clandestinofestivalen, Göteborg

Mulatu Astatke, Clandestinofestivalen, Göteborg

Mulatu Astatke: Clandestinofestivalen, Göteborg

Recenserad av Magnus Sjöberg | GAFFA

Mulatu Astatke. Den etiopiska jazzens fader. En legend i jazzkretsar. En legend även utanför dem. Han har hunnit bli 68 år, men vitaliteten är det inget fel på, märker man tidigt när han intar scenen på Storan i Göteborg. Klädd i vitt kommer han in till sin vibrafon, slösar inte många ord på att presentera sig eller låtarna han ska spela, han är uppenbarligen här för att spela, inte att prata.

Han låter bandet, med ruskigt skickliga musiker, skapa ramen kring allt, ett beat, ett groove, som han sedan låter vibrafonen leka över. Det svänger oerhört emellanåt; ingen tar över någon annan, alla är med i allas solopartier, trumpeten, saxen, cellon. Den underbara duellen mellan trummor och bas. Ibland låter Astatke helt enkelt bandet sköta sig självt och är själv med att hålla rytmen med sina congas. Eller charmera med ett congasolo med bandet stående runt omkring och klappandes takten. Eller till slut ta plats vid elpianot i "Mulatu" i extranumret.

Det är från start till slut en kväll, ett groove, en musikupplevelse som inte tar slut, som maler på, som inte låter sig distraheras av något; genomgående lysande insatser, genomgående fläckfritt, dynamiskt, organiskt och medryckande, rent av hänryckande. En magisk "Yèkèrmo sèw". En lika magisk "Yègellé tezeta". Överhuvudtaget, när allt är över, en magisk konsert. En som man blev lite lycklig av. Och förblir lycklig av.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA