x
William Elliott Whitmore: Field songs

William Elliott Whitmore
Field songs

William Elliott Whitmore: Field songs

GAFFA

Album / Anti-
Utgivning D. 2011.07.11
Recenserad av
Magnus Sjöberg

Det känns rätt naturligt, på något sätt. Att William Elliott Whitmore på Field Songs gör just det titeln antyder. Går ännu mer tillbaka till rötterna och gör låtar och berättelser som minner om det tidiga nittonhundratalet, låter som de blues- och folklåtarna han hela tiden antytt funnits där. Vill man vara generös skulle man kunna säga att han återskapar sina förebilder, att han kommer tillbaka till den äldre tiden, att han försöker placera sig tillsammans med de amerikanska blues och folklegendarerna. Faktum är att han är väldigt nära. Som i We'll carry on, som låter som antingen en gammal folklåt eller en protestsång. Det finns många sådana stunder. Det är autentiskt, det är, som amerikansk blues/folk ska vara, mollstämt, med ett budskap.

Field Songs känns just som det, faktiskt. Med avbrytande fågelkvitter och syrsor, egentligen bara placerade ljudeffekter för att förstärka känslan, men det funkar faktiskt. Det avskalade soundet, med oftast bara en gitarr eller banjo, gör att ett par låtar mer känns som mellanpartier, transportsträckor.

William Elliott Whitmore fortsätter att övertyga, fortsätter att visa att han själv och den amerikanska rootsmusiken är ett, och att det inte är effektsökeri, han är en riktig berättare, trogen hela idiomet. Kul också att se att hans turne i USA under våren och sommaren drar mycket folk. Det är vackert när goda berättare också når sina åhörare. Och i stort är Field songs ett starkt ringande eko från förr, från nuet och in i framtiden.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA