x
Ghost: Metaltown, Göteborg

Ghost, Metaltown, Göteborg

Ghost: Metaltown, Göteborg

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

Vilka är Ghost? Lyssnar man på musiken får man känslan av att några Hornstull-hipsters ligger bakom det hela. Det frossas i väldigt tidig Black Sabbath, osar av AOR och något oväntat Big Elf, för den som minns. Och det är så snällt att man nästan vrider sig själv i plågor. Popmusik förklädd i vän satanism.

Strax efter ett på natten till lördagen går Ghosts frontman Papa Emeritus I med tunga fjät ut på scenen och ser ut över ett lite mer än halvfullt Close Up-tält. Det är inte den hets hit som man på förhand hade förväntat sig. Kanske har Metaltowns anhängare sett igenom gruppens masker, kanske såg de en större vinning i att supa till det efter System of a Down. Men när den här till synes episka konserten går in på sitt tredje, fjärde kapitel börjar jag skönja ett antiklimax. De mystiska första minuterna med rökmaskiner på högvarv, stämningen som byggs upp och får ny kraft när Metaltowns egna påve tar plats, det är något alldeles särskilt. Men sedan har man liksom sett allt. Armar lyfts i luften, några halvslappa Satan. Musiken är så snyggt framförd att man nästan börjar tro på playback. Och det där väna gör sig inte så gott. "Hej, hej, de gör narr av er!", vill jag skrika. Går ni på den här lätta? I nästa stund står jag och vankas in i de perfekta melodierna och har svårt att ifrågasätta att en viss svensk metaltidning pekar på albumet "Opus Eponymous" som en av de senaste tio årens största händelser inom metalvärlden.

Men jag velar återigen, det är för utstuderat för sitt eget bästa. De minnesvärda ögonblicken finner man istället då medlemmarna i gruppen presenteras en efter en med en handvisning och därefter ett jubel. Minimalt vackert, anonymt och återigen stämningsbyggande. Men den här spelningen tar sig inte, den har sedan en tid tillbaka fastnat i mysticismens hjärngrepp och lever tyvärr inte upp till hajpen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA