x
Bring Me The Horizon: Metaltown, Göteborg

Bring Me The Horizon, Metaltown, Göteborg

Bring Me The Horizon: Metaltown, Göteborg

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

Det är inte konstigt att britternas största metalcore-hopp har ett rykte om sig att göra kaos så fort de visar upp sig, då de uppmanar till kaos från spelningens ruta ett. En ständigt loskande Sykes vill ha en wall of death under första låten, eller i alla fall en mosh pit. Det blir en circle pit till slut. Därefter vill han ha två circle pits. En där och en där.

Några låtar senare är det dags att publiksurfa sig fram till Sykes för en high five och tro fan att han får med sig publiken även i det fallet. Scenvakterna står nästan handfallna, medan gruppens söndertatuerade och välfriserade yngling springer runt och delar ut high fives, samtidigt som hans grin bara blir bredare och bredare.

Hade musik i det här fallet bytts ut mot fotboll hade vi haft att göra med en högriskmatch.

Myspace-fenomenet Bring Me the Horizon är mer än några hårfagra snorungar som vill utmana scenvakter och publik. De har talangen och tempot, konstigt vore väl annars efter cirka sex år i toppskiktet. Men i livesammanhang är det publikens närvaro som är mer än halva grejen och man ser att energin från kravallstaketet bort till horisonten studsar rakt tillbaka till bandet.

Tiden är snart slut och Sykes tittar desperat ut bland sina flera tusen medlemmar. Vi ska hinna med en wall of death till. Sedan ska alla sätta sig ner och efter några sekunder hoppa rakt upp samtidigt. När den biten är avklarad klättrar bandets gitarrist Jona Weinhofen, för dagen iklädd en Immanu El-tisha, upp på scenens vänstra pelare. Cirka fem meter upp i luften, om inte mer, drar han av de sista riffen. Och man håller andan.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA