x
Band Of Horses: Woody West Limited Edition, Göteborg

Band Of Horses, Woody West Limited Edition, Göteborg

Band Of Horses: Woody West Limited Edition, Göteborg

Recenserad av David Winsnes | GAFFA

Det klarnar lite när de tar stegen upp på scen. Inte i samma sekund, inte som i en film, men ungefär då. Gråa moln som skingrar sig, inte så att solreflexer skymmer sikten, inte samma flåsande värme som på Way Out West för två år sedan, men ganska lagom. En vacker syn; en charmig scen, en förhållandevis stor men ändå intim publik, gräs och buskar runt om i en parkliknande atmosfär, allt färgat av typiskt svenskt sommarväder. Och så Band of Horses, som blivit en lika självklar bit i det svenska musikpusslet som många av våra egna exporter.

Så exploderar bilden när Ben Bridwell drar igång sitt band likt en motorsåg. Ode to LRC börjar vänt, fortskrider galopperande. Lager av gitarrer lägger sig som en hinna över platsen och det är under de första flyktiga ögonblicken en underbar ödeläggelse. Mullret fortsätter in i Wicked Gil och skapar den oförutsägbarhet de trygga albumproduktionerna stundtals kan sakna. Men det är skillnad på medveten tonanarki och okontrollerat kaos. Det senare är nämligen vad som sker när en bastrumma väljer att vandra sin egen takt under 90 minuter. Det är någon sekunds fördröjning, men det räcker för att förvandla säkra kort till katastrofplatser. Värst blir det i de finstämda numren – No One's Gonna Love You sparkas sönder och samman av de olägliga dunsarna – men också den postrockminnande Infinite Arms får sig en rejäl törn. Situationen påminner om Jónsis Sverigespelning förra året, som i de tysta partierna stördes av LCD Soundsystems uppkäftiga dansbeats, med skillnaden att där islänningen lyckades överrösta Murphys orkester är Band of Horses egna nemesis en ständigt oinbjuden gäst som aldrig kastas ut.

Det är inte så mycket att göra, annat än att skaka på huvudet och skratta åt det. Tända en ny cigg. Koncentrera sig på det som faktiskt fungerar. The Great Salt Lake och Is There a Ghost lyfter upp skutan på rätt köl, men det är lite för sent. Band of Horses har verkligen inte råd med skavanker i programmet när de redan har fullt upp med att fylla ut med låtar. En ny komposition presenteras som ett verk som "förmodligen inte borde få vara på något album" och jag kan bara instämma. Trots att kvartetten verkar vara på spelhumör tillåter varken tekniken eller den väl tilltagna tiden och den ljumna stämningen blir därefter.

"Vi skippade Norge på grund av er", avslöjar Ben. De verkar gilla Sverige och Göteborg. Och Woody West. Det är ju kanske inte så konstigt. Ett fint land, en fin stad. En bra klubbarrangör. Ikväll gör de sig dock inte så bra tillsammans, vilket får ses som något av ett antiklimax.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA