x
Foo Fighters: Stockholms Stadion, Stockholm

Foo Fighters, Stockholms Stadion, Stockholm

Foo Fighters: Stockholms Stadion, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det ska kännas i luften när det är en världshändelse på gång på hemmaplan, det är en oskriven regel som är nödvändig om nämnda händelse ska vara en att minnas, en som inte vill antecknas och glömmas bort som en fotnot i historieböckerna. Stockholm gör sitt bästa för att leva upp till förväntningarna som kuliss, och ser ut som vanligt när det nalkas stor stadionspelning med stort rockband i huvudrollen. Världshändelse, hette det. Det är på den nivån Foo Fighters spelar nu, och det kan inte komma som en överraskning för någon att det är Stockholms Stadion som bjuder in bandet upp på sin provisoriska scen när bandet är ute på turné bakom nya albumet Wasting Light.

Redan nio år sedan spelade Foo Fighters på ett fullsatt Hovet i Stockholm, med albumet One By One färskt i minnet och en stor existentiell kris inom bandet nyligen avverkad. Ytterligare en Hovet-spelning avverkades innan Foo Fighters gjorde sin största spelning hittills på svensk mark framför 18000 på Where The Action Is i Stockholm. Och det är en märkbart rörd och väldigt nöjd Dave Grohl som påpekar att denna konsert är den största Foo Fighters gjort, den allra största någon i bandet gjort, i Sverige någonsin. Han påstår även här, liksom i dokumentären om Foo Fighters döpt Back And Forth, som släpptes i veckan, att varken han eller hans musikaliska kumpaner någonsin kunde förutspå att denna framgång och denna enorma succé skulle hamna framför detta lilla hobbyprojekts fötter. Men med facit i hand känns sådana påståenden som ett pseudo-ödmjukt sätt att tacka alla fans för allt stöd i alla år.

De flesta som har sett Foo Fighters spela live kan enas om vetskapen att bandet är experter, rena fullblodsproffs, när det handlar om att bjuda på sig själva och att skapa stämning. De flesta som har sett Foo Fighters spela live vet att dessa fem rockveteraner aldrig spelar som om det bara är ytterligare en dag på jobbet. Foo Fighters hör hemma på arenor som Stockholms Stadion och de lägger över två timmar på att skriva i sten att det aldrig har varit en hemlighet. Det är en enda lång adrenalinkick från början, där bandet slungar sig själv och storpubliken in i nya "Bridge Burning" och "Rope" via älskade klassiker som "My Hero" och "Learn To Fly". Och det är precis lika intensivt mot slutet, där bandet både hyllar sina idoler med fantastiska svängiga och hårda covers på "Young Man Blues" av The Who och "Tie Your Mother Down" av Queen men också får igång publiken ordentligt med de oerhört älskade "Best Of You" och en av tidernas bästa rocklåtar, "Everlong".

"När du spelar på stora arenor måste du låtsas som att du är Queen på Live Aid. Du måste. Det finns ingenting annat, du måste bete dig som att du är världens största jävla grej". Så sa Dave Grohl själv när bandet var i Sverige för att spela för SVT och på lilla, fina Nalen. Foo Fighters anno 2011 är ett av världens största band på alla plan, ett band som förtjänar att faktiskt få hyllas av egen maskin och inte ständigt dras med paralleller till svunna tider och döda band. En dag som denna, när Dave Grohl får spela solon med Chris Shiflett och Pat Smear får le blygt över sin Hagström med den svenska flaggan målad över gitarrkroppen, när Nate Mendel gungar som bara han kan och Taylor Hawkins får en flera minuter lång 25 000 personer stark hyllning när det är hans tur att presenteras av frontmannen, då är det inte alltför många band som kommer i närheten av Foo Fighters. Varken i musikhistorien eller idag.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA