x
Lykke Li: Peace & Love, Fantasia

Lykke Li, Peace & Love, Fantasia

Lykke Li: Peace & Love, Fantasia

Recenserad av Jack Hildén | GAFFA

Lykke Li fortsätter på det svarta temat som om alla spelningar sen "Wounded Rhymes" tillhörde en och samma turné. Rekvisita bestående av tyger som hänger från taket för Lykke att svepa in sig i, och sipprande rök för Lykke att försvinna i. Bandmedlemmarna är få men i sitt antal förstärker de bilden av det avskalade, och de är dessutom duktiga. Samspelta framförallt.

Lykke Li är ändå den som är mest samspelt med sig själv, sällan ser man någon som är så otroligt säker i sitt uttryck. Tydligen har hon suttit på ett tåg från Uppsala så sent som för en halvtimme sedan. Det märks i så fall inte på energin. Hon har en unik egenskap att göra alla rörelser med nonchalant lätthet samtidigt som hon gör intryck av att de viktiga eller till och med akuta. Och att använda tygerna till att bli en sörjande änka som gömmer alla smärtor bakom masken, är förstås ett tacksamt underlag för både "Youth Novles" och "Wounded Rhymes".

I första hand är det just de nya låtarna som får mest kraft live. Kanske passar råheten bättre här, men förmodligen börjar hon också tröttna på att spela de äldre låtarna som är obligatoriska eftersom de får publiken att dansa. Det märks liksom att det inte längre går att få ut så mycket mer av "Little Bit".


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA