x
Oskar Linnros : Peace & Love 2011, Eldorado

Oskar Linnros , Peace & Love 2011, Eldorado

Oskar Linnros : Peace & Love 2011, Eldorado

Recenserad av Josefin Bagge | GAFFA

När Oskar Linnros tar plats på scen får han tiotusentals människor att skrika "nitroglycerin" och få asfalten att gunga. Visst kan det finnas en tjusning i det, allt beror hur man ser på saken. Själv tycker jag att det borde vara förbjudet att sjunga "baby" i en svensk låttext.

Spelningen på Eldorado blir en märklig sorts brötig allsång i hyllning till herr Linnros. Det hela känns ganska svennigt. Allt är snabbt och hetsigt, för ungdomens korta intressespann. Ljudet som pumpas ut i högtalarsystemet är inkonsekvent, svajigt och slarvigt. Bäst är nya Pistol, just för att ingen har hört det förut, ingen vet vad som kan förväntas.

Det största problemet jag har med Linnros är hans framväxta snobbighet. Detta från killen som har svårt att sluta tjata om förorten. Hela hans personlighet tycks bestå av  självälskande och självömkan om vartannat, allt handlar bara om Oskar. Han är sin egen idol och sitt eget största fan. Det kanske är det han menar när han pratar om ett "vi", det vi delar är att vi alla just nu lyssnar på Oskar Linnros, både publiken och han själv. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA