x
Veronica Maggio: Peace & Love, Fantasia

Veronica Maggio, Peace & Love, Fantasia

Veronica Maggio: Peace & Love, Fantasia

Recenserad av Jack Hildén | GAFFA

Först under den andra officiella "festivaldagen" börjar det märkas att det är en sådan. Fler bara överkroppar. Mer bira bira bira bärs bärs bärs, till och med i väntan på Veronica Maggio. Det här ska visa sig vara en publik som hjälper artisten på traven, och jag börjar fundera på vad det enorma stödet beror på. Några låtar in blir det tydligt. Den klassiska identifikationen. En mycket stor del av publikhavet har levt Maggios texter om efterfesterna på södermalm. Det går inte att föreställa sig bättre skräddarsydda texter för ungdomar som har tre dagars peace och love att se fram emot. Snedfylla och brustna hjärtan flera gånger om. Det är därför allsången ekar på Fantasia.

Inte för att ta äran ifrån henne, hon gör ett fint återhållet framförande och låter rösten vara bärande. För det är den verkligen, den tar textrader som i sig är ganska naiva (jag minns bara allt det bra / allt som var du och jag / men aldrig, aldrig / kommer allt tillbaks / aldrig, aldrig / allt som var du och jag) och höjer dem i sången. Hon har en oskyldig och lite barnslig egenskap som gör att texterna plötsligt verkar genuina. Brännande sanna. Lika genuin verkar förvåningen och glädjen över att så många kan raderna utantill.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA