x
NIVA: Peace & Love 2011, Graceland

NIVA, Peace & Love 2011, Graceland

NIVA: Peace & Love 2011, Graceland

Recenserad av David Winsnes | GAFFA

Peace & Love blir med sina bokningar också en festival som markerar sprickor. Som belyser vad som överlever och inte. En del akter som sorteras in i glömskan. NIVA skulle kunna vara en sådan. Vi är 100 åskådare och fyra musiker, i en inomhusarena som gapar lika tom som den är svår att uppmärksamma. Några av gästerna stiger ut direkt från intelligensreserven, barbröstade män som mest verkar tycka att det här är 'bög'. Man kan nästan inbilla sig markstötarna från 30 000 hoppande människor borta från Fantasia, där M.I.A. spelar. Det är en otacksam sits för en akt som inte alls passar in här.

Christian Niva är Peace & Loves Hornstullrepresentant. Men istället för att vända sin chillwaveambient till introverta bredgrader vågar han bli en del. Av festivalen. Av musikens icke-linjärhet. NIVA glöms av ikväll men han glöms inte av. Han är helt felplacerad, men han gör så mycket av det – inget jävla poserande. En dator med en kompmusiker bakom, men också två gitarrer och tre röster. En av de fyra: en excentrisk snubbe som drar några riff och ser ut att vara importerad från Rydell & Quicks senaste spelning i Åre. Kontrasten som uppstår smeker, filtrerar bort det som skulle kunna vara krystat. Allt som är kvar är en underbar värme.

Feverish Dreams är årets bästa svenska EP. I samma vibrerande våglängd som Chad Valleys Equatorial Ultravox, snuddandes vid Blackbird Blackbirds Halo. Transforma, Ghost In My Head, Lost Patience, Boy From The Sun, Dizzyeyes, Drowning In The Mud. En kvintett att kapitulera för. NIVA har en timme och 15 minuter utsatt, men spelar en halv. Huvuddelen låter som konserten jag vill lyssna på varje dag i resten av mitt liv. Dans som hänger på en lös tråd. Som om de spelar för att överleva. Och de gör ju det.

NIVA visar varför Peace & Love är Sveriges tråkigaste festival, genom att belysa grundliga brister. Att bekvämligheten är som ett virus. Att det inte finns utrymme för mindre, ickekommersiella – nytänkande - akter i den mån som är rimlig för landets största festival. Spelningen är lika sorglig som den är uppsluppen och vacker. Vandrandes ett andetag bakom essensen av musiken.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA