Anna Järvinen: Peace & Love 2011, Athena

Anna Järvinen, Peace & Love 2011, Athena

Anna Järvinen: Peace & Love 2011, Athena

Recenserad av Josefin Bagge | GAFFA

Anna har bokstavligt talat tuffa konkurrenter i spelschemat att fajtas med. Den gamle idolen Henrik Berggren från Broder Daniel på scenen till vänster, punkikonerna Social Distortion till höger. Utanför Athena dånar både ljud och oljud, men så fort Anna tar till ton skapas en frizon mitt i alltihop. En liten jazzklubb med mysbelysning mitt i festivalkaoset. Med Vals För Anna är den korta studen av stillsam salighet inledd, och Annas sammetslena röst fyller publiken på asfalten med inre ro.

Men som väntat blir det lätt att sången tynar och det är svårt att höra vad som sjungs, och i fallet med Anna är det ett allvarligt problem. Det krävs koncentration, total fokus och gärna slutna ögon för att musiken ska få önskad effekt. Och det är faktiskt inte hennes eget fel.

Annars är stämningen upprymd, och Anna interagerar blygsamt och osjälviskt med publiken. Hon är på ett till synes strålande humör, och smiter till och med ut på scen i mörkret redan vid soundscheck och tjuvstartar. Men det känns ändå som att en trekvart är alldeles lagom för den lilla stunden av själslig tillfredställelse. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA