x
Those Dancing Days: Peace & Love 2011, Tropico

Those Dancing Days, Peace & Love 2011, Tropico

Those Dancing Days: Peace & Love 2011, Tropico

Recenserad av Josefin Bagge | GAFFA

Det är verkligen märkligt, men framförallt synd. Att det purunga tjejbandet Those Dancing Days efter två hela studioalbum och flitigt turnerande fortfarande låter som om de vore i nybörjarstadiet. Ljudkvaliteten på lilla Tropico gör dem nästan till åtlöje, det verkar vara svårt att få till något vidare korpulent ljud på en så liten scen. Det känns lite som talangjakt. Och det är verkligen märkligt, och verkligen synd. För talang, nu när vi ändå är inne på ämnet, är något de har gott om.

Rebecka Rolfart på gitarr är något av det bästa jag upplevt på hela veckan. Självsäkert och välspelat, med en vigör som påminner mer än något annat om The Cure stjäl hon hela showen. Det är olyckligt att Linnea Jönssons sång får ta skadan av de tekniska bristerna, och ljudet som kommer från mikrofonen går inte alltid ihop med det instrumentala. Hitten är ändå helt underbar, trots ovanstående.

Bandet utstrålar en oerhörd charm, och tackar djupt för att vi "dissar" Bob Dylan för deras skull. Det är det absolut värt. Bandet gör en oplanerad encore med Home Sweet Home och det känns att om några år kommer folkmassor sjunga med, och de kommer att sjunga högt. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA