x
Sage Francis: Peace & Love 2011, Venus

Sage Francis, Peace & Love 2011, Venus

Sage Francis: Peace & Love 2011, Venus

Recenserad av David Winsnes | GAFFA

"This is independent hip hop music. […] No hype, no fucking problem."

Så inleder Sage Francis sin konsert i Borlänge. Han har i allmänhet väldigt mycket att säga. Engagerad och politisk, en åsiktsmaskin som lika gärna skulle kunna bokas i samma syfte som Jesse Jackson och Bob Geldof. Så är han också en av de mest tankeväckande av aktuella hiphopartister. Smatterbandssnabb lyrik som aldrig låter sig överröstas av beats eller atmosfäriska melodier. Men det finns två sidor av myntet. Som för att ta bort en del av den allvarliga ytan springer han runt likt en duracellkanin, med en mantel som föreställer omslaget till Li(f)e och agerar med skämtsamma rörelser, covers och kommentarer lika mycket komiker som kritiker.

"Julian Assange is a hero to me."

År 2001 blev låten Makeshift Patriot spridd över nätet för sin insiktsfulla kritik av amerikansk medias handlande under och efter 9/11. Budskapen hittar dessutom andra vägar utöver musiken. Francis är en precis lika skicklig spoken word-talare, en vansinnigt imponerande balansgång mellan lugnt berättande och stegrande ursinne. I en smältdegel blandas dessa två budskapsvägar, och det skulle via teori kunna förväxlas för en politisk manifestation utan större musikaliska ambitioner, men ingenting är mer fel. Crack Pipes och The Best of Times får armarna att stoltsera med knottriga hudinfektionsliknande effekter.

"Once every four years I make a political song. Because it makes me sell records."

Francis vägrar låta det allvarliga ligga kvar i luften för länge och stundtals är det synd. Det är möjligt att det skulle bli överbelastat till följd av ett minskat underhållningsvärde, likväl är det acapellainsatser om Afrika som drar ned större reaktioner och applåder än Pokerfacemimiken.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA