x
Håkan Hellström: Peace & Love, Utopia

Håkan Hellström, Peace & Love, Utopia

Håkan Hellström: Peace & Love, Utopia

Recenserad av Jack Hildén | GAFFA

Jag har aldrig aktivt valt att lyssna på Håkan Hellström. Tvärtom försökt hålla mig så långt bort det går. Inte för att han är dålig men för att så många tycker att han är så bra. Man har två val: ställa sig utanför eller jubla ikapp. Egentligen spelar det ingen roll. Jag kan ändå de flesta låtar utantill. "Ramlar", som sista låt innan klubben Babasonic stänger. "En vän med en bil" från valfritt teveprogram där någon åker bil. Och så vidare. Som en nationell hjärntvättning, tänker jag samtidigt som alla dansar till "Kom igen Lena!".

Jag kan bara ana att detta är en vanlig dag på jobbet för Håkan. Nästan detsamma gäller för publiken som har bevittnat de storslagna gesterna många gånger förut. Mycket nytt material spelas, från "2 steg från paradise" och "För sent för edelweiss", men det gör dem inte till nyheter för det. Så konstant som han turnerat är det märkligt att repertoaren inte är mer urvattnad.

Jag försöker lämna min egen Springsteenbesatthet åt sidan, men kan inte hjälpa att märka hur mycket… Springsteen det låter. Maffiga saxofoner och dallrande avrundningar. I sluttampen får storslagenheten överslag, när ett guldregn ramar in några smäktande ballader. En cover på "Purple rain" känns inte alls avlägsen, men som tur är blir det inte av. 

Enda indikationen på att han sammanfattar sin karriär just den här natten, under festivalens sista natt, är monitorerna på väggarna. De visar klipp från en ung Hellström som promenerar längs avenyerna i ett höstigt Göteborg. Tunn jeansjacka tätt intill kroppen. Tiden stannar, även för dem som drar sig för att jubla ikapp.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA