x
JJ: Dansbanan, Gagnef

JJ, Dansbanan, Gagnef

JJ: Dansbanan, Gagnef

Recenserad av Oskar Ek | GAFFA

Måhända att Gagnef profilerar sig som en festival som ger uppmärksamhet till de som är kända för att vara okända men JJ var sällan okända. Lite ironiskt med tanke på att de till en början ville hålla sig i skymundan men inte dröjde det länge innan de såg dagsljuset. Det är svårt att förklara ett fenomen som JJ, de finns alltid där utan att göra anspråk. Man tycker alltid om dem utan att minnas varför.

Dansbanan igen, det hela känns ganska komiskt att se en line-up av band som rör sig långt utanför det som dansbandsmusik representerar, de tar scenen och gör till sin egen. Man glömmer lätt bort att på samma ställe kommer snart pensionärer att vagga runt i varandras famnar.

JJ öppnar långsamt men stämningsfullt, på gränsen till plågsamt trögt. Hon kör akustiskt, men det dränks av alla ljud som kommer utifrån, ett uppträdande som gjort sig bättre på stängd scen, jag väntar spänt på att de ska gå över till det elektroniska. Kort därefter kommer de elektroniska instrumenten in och det känns genast bättre. Det är mäktiga melodier som bjuds men akustiken sviker återigen, det blir mest ett brus ackompanjerad av en ljuvlig röst. Synd på ett ganska eget band som än idag har mycket att ge.

Det blir ett ojämnt uppträdande där den ena låten byter av den andra utan att man lägger märke till det. Till och med deras hit Ecstacy känns avskalad och intryckslös. Kanske är det kylan som tränger in mot midnatt eller så är det nervositeten. Det känns kallt och ouppvärmt, som tur är finns publiken med dem hela vägen och hjälper dem på traven.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA