x
Suede: Green Stage, Hultsfred

Suede, Green Stage, Hultsfred

Suede: Green Stage, Hultsfred

Recenserad av Emanuel Videla | GAFFA

Brett Anderson har tappat sin säregna röst. Och därmed har Suede också tappat mycket av det som var speciellt med bandet: de är inte längre provocerande androgyna med en sångare som osar av sensualitet. Suede ska vara ett band som utmanar och vågar bryta konventioner. Faktiskt ett av de punkigaste banden från britpoperan. Det närmaste ett sådant ögonblick publiken kommer är när han knäpper upp knapparna till sin skjorta. Men det känns mer sunkigt än snyggt.

När Brett Anderson spelade med sin satsning The Tears på Hultsfredsfestivalens stora scen 2005 handlade mycket av eftersnacket om hur lite folk som kollade. Det var ju frontmannen från Suede. Visserligen inte riktiga Suede, men ändå, intresset borde vara större var många eniga om. Nu kom han då med sitt Suede, och inte blev det en mycket lyckligare publiktillströmning för det. Snarare är det antagligen ännu tommare framför scenen nu än när han var här 2005. Ändå förståeligt att många kanske inte orkar med en så sen spelning på torsdagkvällen när det hällregnar och isande vindar piskar in från Hulingen.

Men bandet vevar på. Hit läggs till hit. Den som är på plats och orkar se hela spelningen, en i längden rätt utdragen historia, bör ha fått sitt begär efter britpopklassiker stillat efter den här spelningen. Inte för att det görs på något särskilt elegant vis eller med finess, bandet verkar trötta redan när de går på och ingen anstränger sig för att ens få till detaljerna rätt. De flesta, Brett Anderson inkluderad, lämnar troligtvis konserten med en rätt tom känsla.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA