x
Slagsmålsklubben: Green Stage, Hultsfred

Slagsmålsklubben, Green Stage, Hultsfred

Slagsmålsklubben: Green Stage, Hultsfred

Recenserad av Emanuel Videla | GAFFA

Något speciellt händer: för första gången på festivalen kan man känna hur marken vibrerar under en spelning. Det är visserligen bara en kort stund och under en låt, men i jämförelse med tidigare spelningar är det ett rätt så stort framsteg. Slagsmålsklubben lockar en förhållandevis stor publik, om man tar till mått som är anpassade efter den här festivalen. Men det finns ändå utrymme för bandets frontfigur Frej Larsson att raljera över besöksantalet: "Det måste vara 10 000 personer där ute". Alla vet att så inte är fallet.

De gör sin klassiska grej till en början. Hetsar med sig publiken i vildsint dans i lergroparna framför den grovt överdimensionerade scenen. Men spelningen får sig också en oväntad vändning när Frej Larsson berättar att hans far nyligen avlidigt. Stämningen blir lite konstig, och mot slutet av spelningen har han lämnat scenen till förmån för de andra. Övriga bandmedlemmar är i sin tur lika spexiga och studentikosa som man förväntar sig. Men det går till rätt mycket överdrift i mellansnacket, som flera gånger tangerar det outhärdligas gräns (det handlar bland annat om idéer till appar och bandets utrustning i en gravt nördig utläggning). Absolut värst är det ändå under inledningen av spelningen när bandet skriker att publiken ska kasta upp hasch  på scenen. De borde koncentrera sig på att spela musik istället. Det verkar åtminstone publiken mer intresserad av. Och när de väl gör det så fungerar det. Övningsköra är en svensk festivalklassiker, på gott och ont, men den skakar ordentligt liv i den här festivalen på ett sätt som hittills inte skådats.

Det där "nya soundet" som det snackats om lyser med sin frånvaro. Slagsmålsklubben är fortfarande spexmästare.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA