x
Erasure: Green Stage, Hultsfred

Erasure, Green Stage, Hultsfred

Erasure: Green Stage, Hultsfred

Recenserad av Emanuel Videla | GAFFA

Hur hamnade Erasure här egentligen? De hade varit en rätt perfekt bokning till Arvikafestivalen när de tänkte återgå till syntpoprötterna. Uppenbarligen fanns möjligheten att jaga rätt på ett stort band i genren den här helgen. I Värmland verkar de inte ha hängt med. Nu spelar Erasure istället på betydligt mer varierade Hultsfredsfestivalen. Intresset för deras spelning är ändå överraskande stort och sångaren Andy Bell verkar rätt så nöjd där han står i sin rödglittriga kavaj.

Syntpop är en livsfarlig genre i liveformat. Det händer inte lika mycket på scenen som när ett rockband slänger på sig gitarrerna. Om man inte bygger upp en show förstås. Men det gör inte Erasure. Utöver Andy Bells kavaj och två körsångerskor finns inte mycket mer att titta på. Vince Clarke står lika fast vid sin dator konserten igenom. Tur då att Andy Bell är ett större energipaket. Han försöker dra igång festen och lyckas faktiskt rätt så bra. När ljudet av klassiker som A little respect eller Love to hate you drar över leråkern framför scenen blir det desto mer uppenbart. Ingen kan stå still. Men om alla tänker på vad det är för band är en annan fråga.

Samtidigt känns det hela väldigt daterat. Det är en helt okej fest, men mer av det stuk som du hittar på en finlandsfärja.Erasure har alltid varit öppna med att de är plastiga. Det ska vara så. Och med Andy Bell kommer dessutom lite hjärta till musiken som är extremt mycket hjärna.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA