x
Busy Signal + Joey Fever: KB, Malmö

Busy Signal + Joey Fever, KB, Malmö

Busy Signal + Joey Fever: KB, Malmö

Recenserad av Isac Nordgren | GAFFA

När Joey Fever, med hipsterhatten på sned, äntrar KB's scen har de uppklädda tjejerna redan börjat trängas framför scenen. Efter att ha turnerat runt en hel del i Europa under året har Joey Fever skaffat sig bra med erfarenhet och han utstrålar både självförtroende och entusiasm. Jag har följt stockholmaren i flera år och han har verkligen utvecklats under den tiden. Backad av Will Jam från Million Vibes, som värmt upp med bra old school innan konserten, kör Joey Fever ett tight men ganska kort set. Han får bra kontakt med publiken och är säkerheten själv på micken men jag tycker att låtmaterialet fortfarande lämnar en del att önska.

Kvällen huvudakt har desto mer låtar att välja mellan. Busy Signal är i mina ögon den kanske allra största begåvningen på den jamaicanska dancehallscenen och det har märkts i flera veckor att förväntningarna på kvällen är stora. Busy Signal öppnar med Hustling, en av mina absoluta favoritlåtar, men direkt hör man att livebandet som backar honom inte är något vidare. Det relativt otighta bandet i kombination med det dåliga ljudet, som tyvärr KB alltför ofta bjuder på, gör att rytmerna känns som de ska falla sönder när som helst. Otroligt nog verkar det inte bekomma Busy Signal som bara kör på. Jag minns när jag såg Capleton i Stockholm för ett antal år sedan och han avbröt bandet så fort han tyckte att takten inte satt som en smäck. Det här är raka motsatsen. Trots att rytmen är ute och cyklar allt som oftast så skriker inte Busy "pull up" en enda gång. Han vill bara underhålla och det gör han. Fråga bara tjejerna längst bara som rycker i hans byxor.

Enligt KB's program ska konsertkvällen övergå i nattklubb, med avsevärt billigare inträde och öppen för en ny publikskara, vid halv ett och när klockslaget är inne säger Busy Signal adjö med Smoke Some High Grade, en personlig favorit. Sen kör han och bandet på i femtio minuter till. Under denna tid hinner han med såväl såsiga låtar som Jamaica Love, sin egen version av Alphavilles Forever Young, som tokhits som Hey Girl. Det finns ingen mening i att lista låtar jag saknade under konserten, har man gjort typ tusen låtar så har man en del att välja på. Den aspekten av en reggae- eller dancehallkonsert är djupt imponerande. Hur kan dem hålla alla dessa låtar i huvudet? När Sizzla bjöd på sig själv på Babel för ett par år sedan klämde han in ungefär sextio hits på lika många minuter. Busy Signal stressar inte i samma utsträckning och på många sätt är det här en ovanlig spelning för att komma från ett gäng jamaicaner.

Till slut går Busy ut och någon tjomme skriker på oss att vi ska ropa in honom igen. En troligen ganska nöjd publik försöker halvhjärtat och Busy Signal kommer aldrig ut igen. Kanske för att publiken inte var tillräckligt tokig eller helt enkelt för att han insåg att han gett oss mer än tillräckligt med underhållning.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA