x
Washed Out: Red Stage, Hultsfred

Washed Out, Red Stage, Hultsfred

Washed Out: Red Stage, Hultsfred

Recenserad av Emanuel Videla | GAFFA

Av någon anledning verkar de flesta tro att Ernest Greene är en rätt svår kille. Därför blir många överraskade när han istället visar sig vara en riktigt klämkäck typ från de amerikanska sydstaterna. Men det är inget nytt att Ernest Greene kan ställa till kalas. Det var standard tidigare när han backades upp av chillwavekollegorna Small Black. När han nu för första gången kommer till Sverige (efter att ha ställt in en planerad spelning förra året) har han med sig ett nytt band, ett nytt sound och är mer sansad än väntat.

På skiva ligger mycket av Washed Outs tydliga signum i detaljerna. Här strippas musiken ner till en kärna, en dröm som ligger och flyter inne i tältet där spelningen tar plats. Överflöd som pukorna i New Theory  göra sig icke besvär. Feel it all around förvandlas till den mjukaste av mjuka pop. Belong, som introduceras som en reaggaelåt, behåller följdaktligen sitt svaj men är också den mjuk som sammet. Den här kvällen ligger det närmast till hands att tro att Washed Out har anlitat en gammal producent av new romantic. Sällan har väl en genre gjort mer skäl för sitt namn. "Chill" är det minsta man kan säga. Publiken låter sig hypnotiseras och vaggas varsamt med.

Men det är också väldigt viktigt att påpeka hur lekfulla bandet verkar. Indianskruden som pryder en bandmedlems huvud är kanske att ta i, men det är helt uppenbart att de faktiskt har genuint roligt. De kostar till och med på sig att väva in introslingan från The Who-klassikern Baba O'Riley. En riktigt snygg och underhållande spelning, som svalkar stjälarna (ja, det är sol i Hultsfred nu).


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA