x
Hoffmaestro: Green Stage, Hultsfred

Hoffmaestro, Green Stage, Hultsfred

Hoffmaestro: Green Stage, Hultsfred

Recenserad av Emanuel Videla | GAFFA

Det avslutande (förlåt, Riddarna) bandet på en festival säger ganska mycket om festivalen i sig själv. Därför är det både självklart och helgalet att just Hoffmaestro är sist ut på stora scenen i Hultsfred. Helgalet är det eftersom de med sitt gyttriga hopkok av samtliga genrer som du finner på en bensinmack bryter starkt mot den finsmakaruppställning som Hultsfred har i år. Men självklara som avslutare är de av en helt annan anledning: det blir en fest. En ganska skräpig fest, men fortfarande en rejäl fest.

Och säga vad man vill, men ja, de inleder starkt. Alla vet vi att det är ett idogt snack om Hoffmaestros hybridmusik som blandar best of-reggae med flåsig rock och den allra, allra ostigaste av techno. Det här är alltså ett tvärsnitt av det som går hem i stugorna. Läs och förfasas. Men de som samlats framför scenen tänker inte bry sig det minsta om dina (och mina) åsikter. Och det tänker inte bandet heller.

Jag skulle inte säga att man charmas, men ärligt talat: finns det någon som skulle kunna stå still under spelningens inledning? Och om de bara hade lagt sig på samma nivå under resten av spelningen hade de klarat sig, för det är nämligen någonstans strax efter en rätt så stark inledning som fallet kommer.

Ett mellansnack som håller ungefär samma nivå som konversationerna på de sunkigaste kvarterskrogarna i våra svenska småstäder och förorter är början till fallet. Det handlar om sex och hur killarna och tjejerna ska känna igen sig. Killarna ska bröla och tjejerna ska gnälla om de känner igen sig. Riktigt nydanande.

Från den punkten är det bara fritt fall genom helvetets avsatser. När sångaren Jens Malmlöf för tusende gången försöker sig på att göra reggae är det bara att skicka ett brev till regeringen på Jamaica och be om ursäkt. Att artisten Melo ingår i bandet känns för övrigt mycket märkligt, eftersom åtminstone jag upplevt honom som en person med en tydlig talang. Han borde inte slösa sin tid på detta.

Och ja, så har då ett av de musikaliskt sett kanske svagaste banden vi har i Sverige gjort sitt. För de flesta är Hultsfredsfestivalen redan över men inte för alla. Jens Malmlöf pratar om att blanda groggar och han är nog inte ensam om det. Testosteronstinn machoreggaerock från en av Sveriges mest osympatiska sångare.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA