x
The Heartbreaks: Red Stage, Hultsfred

The Heartbreaks, Red Stage, Hultsfred

The Heartbreaks: Red Stage, Hultsfred

Recenserad av David Winsnes | GAFFA

Crap Towns: The 50 Worst Places To Live In The UK heter boken där Sam Jordison och Dan Kieran listar och behandlar, på ett humoristiskt sätt, de värsta av Storbritanniens städer att leva i. På första plats kommer föga förvånande Hull. Bronspengen tar kuststaden Morecambe i Lanchashire hem, där författaren Jordison själv bor. Den sedan länge bortgångna komikern Colin Crompton ska en gång ha sagt "They don't bury the dead in Morecambe , they stand them up in bus shelters with bingo tickets. If they want any excitement in Morecambe they watch the traffic lights change". Härifrån härstammar kvartetten The Heartbreaks.

"The rainfall in Morecambe embitters me, It fucks my hair and stings my cheeks", sjunger Matthew Whitehouse på The Heartbreaks förstasingel Liar, My Dear. Den handlar en lokal, omöjlig kärlek och Whitehouse erkänner i texten att huvudpersonen låter som Billy Liar. Billy är en 19-årig karaktär i Keith Waterhouse roman med samma namn. En kontorist som spenderar tiden på att drömma om storstadslivet. Morrissey blev mycket influerad av boken, vilket inte minst visade sig i flera lånade rader, tydligast i William, It Was Really Nothing. The Smiths album Strangeways Here We Come är dessutom en parafras från en mening i filmversionen.

Liar, My Dear låter The Heartbreaks musikaliskt som en vacker son till The Smiths under Strangewaysperioden. Nu turnerar de med mannen bakom alla texterna. Han som de växt upp med, som definierat det utanförskap som här tar sig form i småstadseskapism. Cirkeln sluts. Men det är sällan så enkelt. Jag älskar det, säger Whitehouse i en videointervju. Han menar att det är grått, vått och charmigt. Inte som att växa upp i Glasgow på åttiotalet, där allt var mörkt. Det är molnigt och gråskala. Everyday is like Sunday. I samband med intervjun erkänner han att de försökt fånga soundet av Morecambe i sin musik, att The Heartbreaks inte skulle kunna vara från någon annanstans. Det är en hatkärlek som aldrig försvinner. En stad de aldrig flyr, en stad som aldrig riktigt lämnar dem.

Varför behöver det här nämnas, då? Vad spelar det, egentligen, för roll när spelningen på Hultsfredsfestivalen 2011 ska summeras? Fråga de som några timmar senare står längst fram och oupphörligt gråter till Morrissey. Musik behöver kontext. The Heartbreaks gör en utmärkt, dynamisk konsert, om än något ojämn, på den stora tältscenen. Men det är omöjligt att fullt ut förstå Matthew Whitehouse hetsiga sångteknik, de frenetiska trummorna och de febriga basslingorna utan att inse ursprunget, romantiserandet av det fula. Att hitta det varma i det bleka.

I andrasingeln I Didn't Think It Would Hurt To Think of You sjunger han åter om den unga kärleken."In a town as small as this one, there's no escaping you". Det är en otrolig poplåt som kan få vem som helst att bli anglofil. Den ringer också ut middagens spelning. Under en timmes tid krymper The Heartbreaks med sin musik Hultsfred till ett kvavt tält och inget mer. Utanför lyser solen och det tar en stund innan den åter riktigt går att uppskatta.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA