x
Ozzy Osbourne: Odderöya Amfi, Kristiansand, Norge

Ozzy Osbourne, Odderöya Amfi, Kristiansand, Norge

Ozzy Osbourne: Odderöya Amfi, Kristiansand, Norge

Recenserad av Daniel Horn | GAFFA

Han älskar att klappa. Efter fyra låtar har Ozzy fått med sig den lättflörtade publiken minst åtta gånger. Han far runt över scenen och sprutar ner en kameraman med sin skumkanon. Det är något sympatiskt över 62-åringens gympingpass, hur han vevar armarna som värsta Ricky Martin fram och tillbaka. Om och om igen. Ozzy sliter verkligen för sin publik och ser samtidigt uppriktigt glad ut. Efter inledningen med grymma "I Don't Know" och "Mr Crowley" stagnerar dock setet. Ozzy kör sina fotbollskörer några gånger för mycket. Och så oar han sönder "Iron Man"s klassiska betongriff.

Sen får vi genomlida över tio minuter av trum- och gitarrsolo. Det är som att avbryta en fotbollsmatch för lite dribblingsuppvisning, halvvägs in i andra halvlek. Totalt meningslöst. Ozzy blir i alla fall lite piggare av breaket och energin från början är tillbaka. Poppiga "Crazy Train" kunde varit svängigare, men bärs fram av Gus G. Den skickliga gitarristen förvaltar Randy Rhoads solon och skriktoner perfekt.

Ozzy är huvudattraktion i konsertpaketet Odderöya live, som ersatt numera nedlagda Quartfestivalen. Då kan man kräva mer än knappt en och en halv timmes konsert. Det saknas till exempel inte direkt klassiker att ta av i Black Sabbaths katalog. Bandet kör fem Sabbath-låtar (av totalt 14), allihop från "Paranoid"-skivan. Märkligt upplägg. Av Ozzys egna låtar fungerar "Bark at the Moon" och "Mama, I'm Coming Home" bäst. Under sistnämnda börjar flera par i publiken dansa tryckare.

Publikens fina respons lyfter konserten upp till en godkänd nivå – det märks att medelålders norrmän älskar Ozzy. Även mitt i det norska bibelbältet regerar The Prince of Darkness. Trots sin något hurtiga framtoning.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA