x
Moonface: Organ Music Not Vibraphone Like I'd Hope

Moonface
Organ Music Not Vibraphone Like I'd Hope

Moonface: Organ Music Not Vibraphone Like I'd Hope

GAFFA

Album / Jagjaguwar
Utgivning D. 2011.08.01
Recenserad av
Daniel Horn

Spencer Krug har deklarerat att Moonface antagligen aldrig kommer att låta som Wolf Parade. Inte heller som Sunset Rubdown. Hans tredje projekt Swan Lake nämns inte ens, men vi kan här och nu klargöra att Moonface är av något helt annat, eller annan. Moonface är en märklig gestalt av Krugs forna jag. En person jag inte riktigt kan göra mig vän med. Jag vet av erfarenhet att när Krug är i farten är det svårt att helt slappna av – och det är oftast i positiv bemärkelse. Tyvärr inte i detta fall.

Organ Music Not Vibraphone Like I'd Hope är precis vad den heter. Vibrerande orgelmusik stöpt i dess mest monotona form. Inte sällan plöjer den fram utan något egentligt mål. På de håll man känner av Sunset Rubdown-nerven vill man att musiken ska stanna upp. Ett avbrott för dynamikens skull, men det händer på tok för sällan. Moonface kommer aldrig att låta som Sunset Rubdown. Den närmar sig inte ens, den puttrar liksom vidare.

I Whale Song och i Suicide-svidande Shit-Hawk in the Snow hör jag idén med Organ Music Not Vibraphone Like I'd Hope. Tanken om att upprepningar övervinner allt och får något som bara rullar på att kännas större och större längs med tiden. Som en snöboll. Det är ett sätt att lura hjärnan. Tyvärr är idén för utstuderad för sitt eget bästa under skivans resterande tre spår.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA