x
Tinariwen: Tassili

Tinariwen
Tassili

Tinariwen: Tassili

GAFFA

Album / V2
Utgivning D. 2011.08.29
Recenserad av
Magnus Sjöberg

När afrikansk ökenblues slog igenom på allvar för ett antal år sedan så var Tinariwen inte bara det största bandet, utan till en början det enda bandet för den stora allmänheten. Och så är det nog faktiskt än, trots att de i alla fall i mitt tycke blivit lite tråkigare och återupprepande de senaste albumen. Då har band som Tamikrest, Tartit, Toumast och andra emellanåt låtit lite fräschare, lite mer intressanta. Fast på något sätt har det också känts som att det funnits så mycket potential hos Tinariwen att det borde kunna komma en dag då allt faller på plats och man åter är störst, inte bara i ökenbluesvärlden, utan också kan ta en rättmätig stark position bland intressant afrikansk musik.

Och nog verkar det som att vi kan vara här nu. På Tassili har man lagt ner elgitarrerna, och låter i praktiken helt akustiskt. Och melodierna vinner oftast på det; de monotont malande styckena blir mantran, kommer närmare, blir mer organiska och levande än de kunde vara tidigare. Andra blir sköra varelser som lika gärna kan gå sönder om man inte varsamt lyssnar till dem. Ett par gästspel berikar också allt, kanske mest Dirty Dozen Brass Bands medverkan på Ya Messinagh, men också Tunde Adebimpes och Kyp Malones (från TV on the Radio) på Tenere Taqhim Tossam, där man hittar andra dimensioner i musiken. Men framför allt är det närheten, framför allt är det känslan av både tröst och storslagen ensamhet, av ljuden från jorden, från människorna, från ursprunget, från det tidlösa till det kontemplativa. Från livet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA