x
Warpaint: Way Out West, Trädgårn

Warpaint, Way Out West, Trädgårn

Warpaint: Way Out West, Trädgårn

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Trädgårn är en konsertlokal som verkligen bara osar rock, som känns som klippt och skuren för en viss gren av rockens familjeträd. Och det handlar alltid om bredbenta och orädda band som bara genom att gå ut på scen visar att de inte tänker sluta spela förrän alla i publiken förstått vad bandet handlar om. Att se Los Angeles-bandet Warpaint live är mer eller mindre att tvinga i sig en överdos av utsökta gitarr-riff matchade med kirurgiskt mejslade sångmelodier.

Kopplingen, eller jämförelsen om ni så vill, med experimentella metalgenierna Tool kan kännas avlägsen eller mager, men bägge banden besitter en förkärlek till härligt teknisk och hård rock. Både Warpaint och Tool har ett sväng, ett groove, som hela tiden gungar fram och väller ut under sorgsen sång och melankoliska gitarrmönster. Och i en värld där rock antingen är svulstig och bara jobbig, med påklistrad ångest som försäljningsteknik och ytterst få nya idéer, där band som faktiskt visat att de är mer en kapabla till att göra något alldeles extraordinärt istället bryr sig om att skapa egna viner och döpa band efter dåliga könsskämt är det en underdrift att kalla Warpaint en frisk fläkt. Här på Trädgårn är Warpaint snarare redan efter en enda festivaldag i en för övrigt talangfylld festival-lineup bland det mest spännande som går att se överhuvudtaget 2011.

Warpaint har hittat sig ett alldeles eget spår att följa, där vågen svajar lugnt mellan post-rock och post-punk och sällan tappar fotfästet. När melodistrukturerna lider, ett av få problem Warpaint fortfarande inte riktigt fixat till som band, står den otroligt begåvade rytmsektionen Stella Mozgawa och Jenny Lee Lindberg redo för att räta upp skeppet. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA