x
Explosions In The Sky: Way Out West, Linné

Explosions In The Sky, Way Out West, Linné

Explosions In The Sky: Way Out West, Linné

Recenserad av David Winsnes | GAFFA

En halvtimme före konserten är Explosions in the Sky ute och soundcheckar. Förmodligen är man smått manisk vad gäller ljud när man spelar i ett instrumentellt rockband, men det är ändå en intressant syn. Inget annat internationellt band tar hand om sitt eget soundcheck minuterna före sin spelning på Way Out West. Explosions in the Skys är stora nu, de lever inte alls i samma miljö som sina kamrater i This Will Destroy You, Yndi Halda, Mono eller valfritt suveränt instrumentellt rockband som sinnesdödar. När GP recenserade nya skivan Take Care, Take Care, Take Care ägnades den mest uppmärksamhet på de båda musiksidorna. Det kan låta som en väldigt minimal iakttagelse men det betyder mycket för en scen och ett sound – om man generalisera så enormt som att kalla det "ett sound" – som undantagslöst på festivalspelningar får funktionärer att skaka på huvudet åt musiken men också den inlevelsefulla publiken. Det har alltid varit nära på konstigt under 90- och 00-talet att gilla lång, utdragen musik utan sång eller refräng men där börjar nu ske en förändring. Sigur Rós började den sociala instrumentalrockutveckling som sedermera Austinbandet fortsatt föra framåt. Men Explosions in the Sky fortsätter soundchecka helt på egen hand.

Uppenbarligen har de slarvat lite. Fast förmodligen ligger problemet snarare i Linnétältets ljudkapacitet. Basen mullrar sönder Yasmin The Light och det är aldrig så kristallklart som den här typen av musik vill ha det. Dessutom har en ökad popularitet förstås medfört ett klientel som agerar väldigt annorlunda jämfört med vad musik av detta slag... förtjänar. Tystanden respekteras inte. Det klappas och skriks i de lugna passagerna, vilket förstör delar av en helhetsupplevelse som lika mycket går ut på att hämta andan och blunda i det lilla som att vråla i det stora.

I övrigt är det svårt att vara missnöjd. Munaf Rayani dansar lika mekaniskt som vanligt, bandet öppnar väldigt vågat med ett av deras mer svårlyssnade alster Let Me Back In och dynamiken är brutal. Sex låtar (inga överraskningar, tyvärr), två "We are Explosions in the Sky"-hälsningar och ett av musikvärldens mest elektriska konsertcrescendon.

Applåder nästan i klass med Fleet Foxes spelning på samma mark 2008 visar exakt var de står idag. Medlemmarnas blyga leenden och handuppräckningar visar exakt var de alltid kommer att stå. Explosions in the Sky kommer aldrig mer vara ensamma, men de kommer heller aldrig låta det stiga dem åt huvudet.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA