x
Adam Tensta & The Black Power Mixtape Experience: Way Out West, Trädgårn

Adam Tensta & The Black Power Mixtape Experience, Way Out West, Trädgårn

Adam Tensta & The Black Power Mixtape Experience: Way Out West, Trädgårn

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

När Göran Hugo Olssons "Black Power Mixtape" rullar mot sin slutkvart på den längs bakre väggen upphängda tomma backdropen inuti Trädgårn ökar intensiteten både i filmen och hos de svartklädda unga männen som andas tungt i väntan på att få dra igång ytterligare en hiphop-klädd electrobomb. 

Konceptet är lika enkelt som det är provocerande, lika smart som det är effektivt och framför allt viktigt. När denna dokumentär om The Civil Rights Movement spelas upp väntar scenockupanterna tyst och låter filmen föra fram sitt budskap om att rättvisa alltid är värt att kämpa för, och hur det lett till vinst mot förtrycket. När filmen stannar till förmedlas samma budskap med musik men bakvänt, och berättar istället om modern utanförskap och modern rasism i vår till synes tysta och bekväma vardag, levererat av märkbart väldigt taggade Shitsmiths, Dida, David Sandström, Thomas Hedlund och en knivskarp Adam Tensta längst fram. 

För att matcha tonen i dokumentären har Adam Tensta här valt ut sina mest sociopolitiskt lutade låtar och även material som direkt talar om de problem ungdomar upplevt då och som de även upplever nu. Berättelser om trasiga hem och frånvarande pappor, om drogmissbruk och öppen, vidrig rasism som genomsyrar samhället. Det är sannerligen en unik upplevelse, där musiken får sin tydliga plats och går jämna steg med "Black Power Mixtape" för att berätta både en berättelse om hur hemska saker har varit, och att mycket faktiskt inte förändrats.

Efter att det dräpande citatet "When America killed Martin Luther King, they declared war on us" ekat ut ur högtalarna, hämtat från intervjuer filmade bara dagen efter vansinnesdådet, sluts cirkeln. De svarta revolterar och kontraattackerna som hämnd för polisens övervåld eskalerar snabbt. Samtidigt flyger folk ut i publiken, David Sandström bankar sönder trummor på en sida av scenen, Thomas Hedlund gör detsamma på andra sidan, Shitsmiths vrider knappar tills fingrarna blöder och i det bländande strobljuset försvinner två stora rappande silhuetter ut över publikens uppsträckta armar till tonerna av något som bäst kan beskrivas som en electro-låt dopad till maximum av hardcore-anda och punkdrömmar som doftar revolution.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA