x
Wiz Khalifa: Way Out West, Azalea

Wiz Khalifa, Way Out West, Azalea

Wiz Khalifa: Way Out West, Azalea

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det tar ungefär 10 sekunder för Wiz Khalifa att göra tydligt att han inte tänker ge någon chansen att kalla honom det osäkra kortet på årets Way Out West-lineup. Hans gren av hiphop är inte någon underground-grej som MF DOOM som alltid lockar stora massor, exempelvis. Han gör inte heller som det galet provocerande och uppmärksamhetskrävande Odd Future. Detta är istället direkt, väldigt omedelbart, det vill säga okomplicerad och lättlyssnad party-hiphop. Publiken älskar Pittsburgh-grabben som hädar något enormt med sin Chicago Bulls-keps halvt nedtryckt över hjässan och det är inte särskilt svårt att dras med i armviftandet och det lutande svajandet. 

Det är en genomgående avslappnad spelning Wiz Khalifa gör, och det framför en publik som allra minst ger sken av att vara inläst och inövad på rätt rörelser. Att Wiz snabbt tagit sig till den nivå där hiphop-världen snart inte kommer kunna bli av med honom är det ingen fråga om, det är bara positivt ändå. Men vilken väg han tar härefter är avgörande. Vill han fortsätta rulla på gräslinjen är det inte konstigt, det säljer bra och är en enkel sträcka att lunka igenom. Men blandar han all den kreativitet han visat upp på sina två första album och sina mixtapes med den mainstream-accepterade Rolling Papers finns det inga höjder som är omöjliga för Wiz Khalifa att nå. Han kan om han har otur liksom en handfull andra unga hiphop-adepter bli 2011 års stora hiphop-fluga och vara bortglömd inom ett halvår, eller så kan han hitta en passande stig som leder direkt in i historieböckerna.  

Ett steg åt garanterat rätt riktning vore dock att helt och hållet skippa röstspåret som rullar rakt igenom hela spelningen. Det hörs väldigt tydligt att varken Wiz eller hans kumpaner är kapabla till att sjunga så bra som högtalarna vill få alla att tro, och det är bara osmickrande för Wiz själv som inte alls verkar behöva det. Publikresponsen på "Black & Yellow" däremot, det är sånt som gör att musiker drömmer om rockstjärneliv. Det är det som gör festivaler en njutning, och Wiz Khalifa sköter åtminstone den delen alldeles utmärkt. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA