x
Tiësto: Way Out West, Azalea

Tiësto, Way Out West, Azalea

Tiësto: Way Out West, Azalea

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Det allra sista Wiz Khalifa gjorde innan han och hans Taylor Gang vinkade adjö till publiken framför Azalea var att låta fantastiska "Black & Yellow" ebba ut och ersättas av, i brist på bättre beskrivningar, elektronisk dansmusik. Att det skulle resultera i ännu mera dansande från en publik som redan gungat i en dryg timme visade sig vara lika självklart som att Göteborgs relation med vädret är komplicerat. Med andra ord bekräftade det lilla techno-outro Wiz Khalifa satte igång precis vilken klockren bokning Tiësto är till en festival som Way Out West.

För när festivalen gick ut med nyheten att en DJ bokats in som en av huvudakterna knorrades det ordentligt bland inbitna festivalfans. När det sedan bekräftades som holländska Tiësto höjdes ilskna röster som mer eller mindre krävde att Sebastian Ingrosso eller åtminstone Steve Angello skulle bokas istället, eller varför inte Swedish House Mafia. I ärlighetens namn gränsar alla invändningar folk haft mot Tiëstos vara eller inte vara på Way Out West till det idiotiska. Swedish House Mafia i all ära, men ska det bokas en DJ som är kreativ är det Tiësto som gäller. Är det ren begåvning som är huvudkriteriet är det även där Tiësto som gäller. Ska spelningen kunna nå upp till resterande headliners påkostade scenshower är det bara Tiësto som gäller.

Tiësto förstod såklart väldigt tidigt att Way Out West-publiken är nyckfull och emot honom. Han står för något som är främmande för den indievärld Way Out West framför allt jobbar för. Så han gör det enkelt för sig, och med ett för denna kräsna publik anpassat set slaktar han helt enkelt alla tvivlare med en "dansa eller dö"-inställning. Med en extrabeställning av pyroteknik använder Tiësto sig av kanoner för att leverera lika mycket konfetti som han pumpar ut rök, tätt följt av farligt höga mängder eld, allt framför ögonen på flera tusen personer som inte kan rå för att dansa under det enorma trycket från högtalarna. Samtidigt vrider Tiësto fram mer dub än trance och betydligt mycket mer electro än house med exceptionell fingerfärdighet och ett par tusen bländande strobljus och skärmar bakom sig.

I ena stunden är han en frenetisk skakande electro-DJ, i den andra står han lugnt med händerna mot publiken som en minimal trance-kung, allt utan att ens rynka på näsan. Med ett rejält bantat set från det vanliga kring 4-5 timmar hinner Tiësto klart på ungefär en timme som en perfekt uppvärmning inför Kanye West. Bättre stämningshöjare kunde Way Out West knappast få.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA