x
Mattias Alkberg: Anarkist

Mattias Alkberg
Anarkist

Mattias Alkberg: Anarkist

GAFFA

Album / Teg Publishing
Utgivning D. 2011.09.21
Recenserad av
Jack Hildén

Man bör alltid förbereda sig på att bli överraskad när Mattias Alkberg presenterar nytt. På senaste Nerverna blev det hederlig rockabilly, och Anarkist är varken punk (som i BD) eller suggestiv indie (Bear Quartet) utan skildringar från en medelålders man med barn, ansvar och kärlek.

I ett pratigt pressblad förklarar han att projektet både är en bok och ett album, och detta är liksom ett utdrag ut den hundra sidor långa boken. Här finns dessutom bluesballaden Mitt smutsiga blod från samarbetet med Pascal. Och ändå känns det inte ett dugg fragmentariskt eller ihopslafsat. Han förklarar i samma blad att han föredrar de första tagningarna och improvisationsmomentet framför omtagningar och slipa på detaljerna. Och ändå finns så många detaljer som är så fantastiska att jag vill gå till var och en av er och viskande berätta hur vackert han avrundar låtar med maracas eller skrikande barn.

Precis som han verkar vilja kommunicera med var och en av oss. Det är ingen slump att det centrala ordet kring skivan är själ, "i brist på bättre uttryck". En bild har fastnat från Arvika 2010. Alkberg på en mycket liten scen, ett dussintal glada fans längst fram. Längst bak sitter en kille på huk, lutad mot väggen. Väldigt full och förmodligen något mer. Huvudet faller ner gång på gång av trötthet. Alkberg drar ut på riffet och ordet som upprepas; "Nerverna, nerverna, nerverna ...". Han mot väggen mumlar samma sak. Att musiken är lika lätt att ta till sig för dem längst fram som den sovande längst bak. 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA