x
Nationalteatern: Södra Teatern, Mosebacke

Nationalteatern, Södra Teatern, Mosebacke

Nationalteatern: Södra Teatern, Mosebacke

Recenserad av Jack Hildén | GAFFA

Mosebackes terrass är platsen där publiken spontant och helt naturligt kan utbrista "Vikke jevla drag" på urstockholmska, och är därmed den perfekta scenen för Nationalteatern. Bandmedlemmarna har förmodligen "Dragit en vinare" som de sjunger, just här. Och de inleder kraftfullt, med klassikerna "Bängen trålar" och "Kolla kolla". Redan där uppstår symtom på den mest typiska bristen hos gamla rockband som ger sig ut på nostalgitrippar. Att slå på alla stora trummor (läs: gitarrer) samtidigt. Att låta solon sträcka sig mot evinnerligheten och dränka det som särpräglar låtarna från början. Tre är antalet gitarrer i bruk. Sången står ynglingen i sammanhanget, Mattias Hellberg, oftast för. Trots att han gör det bra så blir Nationalteatern med en nedtonad Ulf Dagerby lite som bra karaoke.

Det är så lätt att glömma bort att den här typen av musik faktiskt har betytt något på riktigt. Att den har ett historiskt värde. Att idag dra på Hoola Bandoola eller Nationalteatern är ungefär som att kalla sig socialdemokrat. Lite pinsamt. Just därför är det viktigt att de orkar gunga vidare med sina stela höfter. Det behövs någon som fortfarande vågar säga de stora orden, som vågar vara radikal. Vågar uttala orden med allvar och värme. En proggvariant av Öijer.

Innan den tanken är riktigt avslutad inleds introt till "Vi fortsätter att spela rock'n'roll". Då svider det faktiskt till. Inte för att versionen är fantastiskt, snarare lider den av samma symptom som tidigare nämnda hits. Men på grund av sanningshalten. De fortsätter spela rock'n'roll. Och de håller faktiskt på att dö. Tillsammans med genren.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA