x
Midlake: Popaganda, Stockholm

Midlake, Popaganda, Stockholm

Midlake: Popaganda, Stockholm

Recenserad av Özgür Kurtoğlu | GAFFA

Med tanke på hur kritikerlistor sett ut, hur utsålda spelningarna blivit, hur den påstådda icke-imagen ironiskt nog blivit en vida accepterad image, är det rätt självklart att Popaganda har bokat ett band fyllt med män klädda i rutiga plädskjortor och med slutspelsskägg under sina hakor. Det hade kunnat vara Fleet Foxes eller Band Of Horses, eller varför inte My Morning Jacket, och Popaganda-publiken hade ändå nickat förnöjt till samtliga bands folktoner. Istället är det Midlake som spelar här, och det är ett väldigt klokt val. 

För det är visserligen självklart att Texas-bandet inte är i närheten lika populärt som någon av de ovanstående banden, det märks på publiktrycket som samtliga tre band lockat fram när de bokat in spelningar i Sverige under året. Men de är rätt annorlunda ändå, för det Midlake gör bättre än sina kollegor, det Midlake gör bättre än nästan alla band som är aktiva just nu, är att agera som ett utomäktenskapligt barn för precis allt som är bra med rockmusik. Scenen är vid ett tillfälle befolkat av hela fem gitarrister, och sådant uppträdande av ett band som slänger in gitarrsolon och Thin Lizzy-arpeggios i var och varannan låt är ingenting annat än väldigt underhållande. Midlake har plockat det de älskar mest ur rockkatalogen och skapat så finstämd folkig rock att det rör många i publiken till tårar. I en lokal som Cirkus skulle Midlake förmodligen krossa ett par tusen hjärtan på en ynka timme.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA