x
Game: The R.E.D. Album

Game
The R.E.D. Album

Game: The R.E.D. Album

GAFFA

Album / Universal/DGC/Interscope
Utgivning D. 2011.08.22
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

I november 2010 gjorde Game en spelning på Katalin i Uppsala. Spelningen var inte utsåld, biljetterna kostade kring 500 kronor och bidrog nog till att en av 00-talets största hiphop-artister inte ens lyckats sälja ut lilla Katalin. En hiphop-artist som, självfallet, var något försenad. En rappare som bara orkade vara på scen i 34 minuter men som på den korta stunden ändå hann visa upp en sida av sig själv som ville vara mer än en grabb från Los Angeles som fastnat i gangsta rap. Han var rolig, väldigt underhållande, och vassare än förväntat med sina rim trots att han nyligen halsat en flaska vodka. Den Game som var där i Uppsala förra året är den som borde återfinnas på The R.E.D. Album, ett album som borde vara bättre än vad det är.

Det är inte direkt så att The R.E.D. Album på något sätt alls är annorlunda från andra album signerade Jayceon Terrell Taylor. Det är inte direkt så att detta fjärde album från Game inte handlar om Kalifornien, närmare bestämt Compton och Los Angeles, eller att hiphop-legender inte hänvisas till ungefär var femtonde sekund eller så. The R.E.D. Album är precis som allt annat Game gjort på precis alla sätt, men att det är sämre och överfokuserat verkar ha undgått rapparen själv.

Problemet Game levt med sedan han släppte debuten The Documentary för sex år sedan, som han själv påpekar är en klassiker lite då och då i låtarna, är inte att musiken är dålig, eller att hans förmåga att rappa är undermålig. En låt som Drug Test exempelvis kan inte kallas dålig, där det hårda syntbeatet och de skapliga gästverserna från Dr. Dre och Snoop Dogg visar att Game kan både leka med sina idoler och överglänsa dem om han så vill. Samarbetet med Big Boi på Paramedics sitter även det fint över albumets bästa beat, men ingen av de riktigt intressanta gästartisterna Lil Wayne och Tyler the Creator kommer till skott med sina gästspel utan slarvas mest bort. Och ingenting Game har att visa upp eller bevisa för sina "haters" på detta album överraskar överhuvudtaget längre. 

Mer eller mindre varenda gästspel slarvas bort och det blir knappast bättre av att Game envisas med att även på detta album rappa om knarket och hemstaden och uppväxten, om hur coola hans förebilder inom hiphop faktiskt är och hur han har gått från det ena skivbolaget till det andra, och så vidare. Det är bara tråkigt, och det tar inte särskilt lång tid att börja undra varför Game fortsätter skapa musik som han själv nästan fulländade redan på sin debut. The R.E.D. Album betyder mycket för Game men i och med den enorma ansträngning rapparen lagt ner här i förhoppning om att skapa något unikt och minnesvärt har greppet om kvalitén glidit honom helt ur händerna. Det är bara samma välkända, utnötta vara som förut med ett uppdaterat bäst före-datum stämplat rakt över omslaget.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA