x
Lil Wayne: Tha Carter IV

Lil Wayne
Tha Carter IV

Lil Wayne: Tha Carter IV

GAFFA

Album / Universal
Utgivning D. 2011.08.29
Recenserad av
Özgür Kurtoğlu

Hur är det tänkt att en introduktion av Lil Wayne ska låta? Vad ska den innehålla, utöver det faktum att han räknas bland hiphopens fem absolut bästa just nu? Ska den berätta att denna man de sex senaste åren totalt dominerat hiphop-scenen med mer eller mindre varje platta han gjort, eller att han hunnit släppa nio studioalbum och tio mixtapes på tolv år? Eller ska den bara konstatera att med just Lil Wayne så handlar det inte längre om att han är bra, men snarare om hur bra han är?

Han är inte längre en underdog, Dwayne Carter. Han kan inte längre sätta sig på turnébussen, skramla omkring några verser i skallen och sedan spotta ut så många låtar att han till slut bestämmer sig för att släppa ett mixtape för att det är enklare, ett mixtape som sedan knockar alla. Lil Wayne kan inte längre hoppas att överraskningsmomentet gör honom några tjänster, eller att den underskattning han med blodad tand själv såg till att han aldrig skulle utsättas för igen ska sätta sig i halsen på hans tvivlare. För första gången i sin karriär har Lil Wayne utomstående press på sig, han har något att bevisa för alla miljoner som hängivet följer honom och kallar honom för världens bästa rappare. Och tanken har de senaste åren varit att Tha Carter IV ska vara perfekt. Den ska vara briljant, en diamantbeklädd gåva från självaste Gud till hiphopens undersåtar. Men det är den inte.

Det är viktigt att komma ihåg att en skadligt, ständigt, onykter Lil Wayne tyckte att "rock"-albumet Rebirth var en bra idé. En nyligen tillnyktrad Lil Wayne tyckte att I Am Not A Human Being var värd att släppa som en sorts musikalisk upptakt till försenade Tha Carter IV. I sedvanlig Lil Wayne-tradition innehöll bägge skivor ett par helt fantastiska spår, men på det stora hela var bägge, såklart, inte särskilt mycket att minnas. Men det är anmärkningsvärt, eftersom det visar att Lil Wayne aldrig lär sluta släppa skivor när han känner att han har tillräckligt med låtar, innehållande låtar han gillar mest just då. Och där ligger den största svagheten med Tha Carter IV, felstegen som hindrar Lil Waynes stora återkomst från att bli så fantastisk som han i flera år pratat om att den ska vara. Visst besitter han ett unikt fokus ändå, men om Lil Wayne bemödat sig att ge sitt album den tid den förtjänat hade detta album nått minst lika stratosfäriskt högt som miljonsäljande Tha Carter III gjorde. 

Att ha med T-Pain på en av albumets lugnaste låtar är ett misstag Lil Wayne inte borde göra. Att ha ett för sammanhanget ursinnigt tråkigt beat till där Rick Ross är, av förklarliga skäl, med är oförståeligt, oavsett hur snygg den hyllningen än är. Att lägga dessa två katastrofala "tillskott" kring spår där Tech N9Ne lägger en mördarvers och Lil Wayne tillsammans med Drake gör en av årets allra bästa låtar är bara idiotiskt. Utöver det märks det också att Lil Wayne är bekvämare än någonsin tidigare, med sig själv men också med hur livet behandlat honom på sistone, vilket inte alltid översätts i fantastiska verser och fyndiga rim. När de låtar där Lil Wayne tar det lite lugnt sätts emot de andra, de som är helt enastående från beatet till gästspelen till Waynes glimten-i-ögat-rappande, är skillnaden nästan parodiskt stor. 

Det är ett problem som i framtiden kommer att bli återkommande, ett som Lil Wayne inte kommer att kunna undvika på grund av vem han är idag jämfört med vem han var när Tha Carter III cementerade hans plats bland hiphop-kungliheterna. Lil Wayne sägs för övrigt dissa Jay-Z här också, något han i intervjuer efter skivsläppet varken bekräftat eller dementerat. Det som är noterbart där är inte bara att han inte vill prata om det efteråt, men också att det är en intressant väg att ta för en man som blir mer och mer lik Jay-Z med åren. iTunes-rekordet för flest köp slogs sönder och samman av Tha Carter IV bara häromdagen, ett rekord Jay-Z hade tillsammans med Kanye West i och med Watch the Throne som släpptes bara en månad sedan. Och mycket talar för att Lil Wayne mer och mer kommer att driva hiphop-världen framåt på affärsnivå snarare än på rapnivå, inte alls olikt en annan Mr. Carter.

Frågan blir ju då efter alla resor fram och tillbaka igenom en timme av Lil Waynes tankar automatisk hur det kommer se ut när New Orleans-sonen släpper skivor i framtiden. Den så efterlängtade Tha Carter IV når helt enkelt inte upp till förväntningarna, trots ett par låtar som är bland de bästa Lil Wayne skrivit. Så kallade experter är förvisso fel ute med sina anklagelser om att Lil Wayne nu tydligen bara är dålig, men han är definitivt inte 100% i form. Om han någonsin kommer att kunna nå upp till den vansinniga kreativa topp han gled omkring på mellan 2006-2008 återstår att se. Att han är en av genrens allra bästa, om han nu inte redan tagit över tronen det vill säga, är det däremot inga som helst tvivel om.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA