x
Feist: Metals

Feist
Metals

Feist: Metals

GAFFA

Album / Polydor
Utgivning D. 2011.10.03
Recenserad av
Hans Larson

Det har gått fyra år sedan det definitiva genombrottet The Reminder. Då sjöng sig Leslie Feist på allvar in i den breda publikens öron med sin folk- och soulinfluerade singer/songwriter-pop. Med samma återhållssamma romantiska känslospel som Francoise Hardy och med lika självständiga melodier som Joni Mitchell blev hon oemotståndlig.

Men sångerskan reagerade på framgången och beslutade sig för att varva ner. Det var först förra året hon började ägna sig åt nästa skiva, i samarbete med bland andra demonproducenten Valgeir Sigurðsson.

Metals
är den naturliga uppföljaren på The Reminder. Klädsamt ömsint och ödmjuk, plikttroget dynamisk och drivande. Feists största styrka är fortfarande hennes variationsrika röst som från silkeslena mörka toner kastar sig upp i en lika mjuk falsett. Skillnaden från The Reminder är dock att hon den här gången vågar ta ut svängarna, i alla fall lite mer. Vågar vara yvigare, vilket blir speciellt tydligt mellan den släpande singeln How Come you Never go There och den efterföljande attacken A Commotion.

Det finns inget som sätter sig lika fort som I Feel it All och 1234 från The Reminder, eller Mushaboom från Let it Die. Den spetsen har inte Metals. Men den för Feist typiska Graveyard är till exempel en låt som växer, och om sanningen ska fram finns det egentligen inte någon låt som är en besvikelse. The Reminder är visserligen fortfarande Feists mest anmärkningsvärda skiva av hennes fem, men Metals är en fin fortsättning och dessutom ett bevis på att sångerskan har lyckats behålla sin säregna, hjärtliga profil. Men ingen trodde väl något annat?


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA