x
The Ark: No end - The story of The Ark

The Ark
No end - The story of The Ark

The Ark: No end - The story of The Ark

GAFFA

Bog / Drella
Utgivning D. 2011.09.17
Recenserad av
Jack Hildén

Bakgrunden till "No End – The Story of The Ark" är att musikjournalisten Christian Patrick såg bandet i Milano 2002 och blev blixtförälskad. När de råkades gång på gång utvecklades en kontakt som utvecklades så pass att Patrick blev regelbunden följeslagare i turnébussarna och fick godkännande att skriva det första dokumentet i bokform om bandets tid. Den är uppbyggd enligt arketypen för musikbiografier, med avstamp i barndomen och ungdomsåren. Vad gjorde dem speciella redan då? Scener från succén på småklubbar i Växjö, skivkontraktet, genombrottet och det faktum att framgångar och pengar inte löser alla problem. Slutet är ingen nagelbitare heller men jag höjer spoilerflaggan och säger att slutsatsen lyder att efter en så lång och framgångsrik karriär är The Arks musik odödlig.

Vilket sammanfattar problemet för denna biografi och en uppsjö andra: Författaren avgudar bandet för mycket för att kunna skriva något intressant om dem. Särskilt skämskuddigt blir det när bandets inflytande ska beskrivas som större än vad som är rimligt. Betydligt mer intressant vore att läsa om vad som fattades, vad som inte gick fram på scen.

I jakten på att framhäva Ola Salos storhet smyger istället en cynisk ton mot alla andra fram. Växjöpubliken som inte uppskattade hans androgyna stil är lantnollor. Amerikanerna som inte skrattar när han skämtar om elfte september är trångsynta patrioter. Fördelen är att skaran av andra hardcorefans säkert tycker om och relaterar till boken. Jag är själv likadan med mina favoriter. Men för den som inte äger alla livedvds är det mest en samling superlativ.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA