x
Yob/Dark Castle/Kongh: Loppen, Köpenhamn

Yob/Dark Castle/Kongh, Loppen, Köpenhamn

Yob/Dark Castle/Kongh: Loppen, Köpenhamn

Recenserad av Isac Nordgren | GAFFA

Det är till en början en lugn söndag kväll på Loppen. Lokalen är halvfull med folk som kommit för att höra tre band som i programmet rubriceras som doom metal, och stämningen är mer familjär än förväntansfull. Först ut är rutinerade Kongh från Småland som inte är så ortodoxa som de först ger sken av att vara. Visst finns alla effektpedalerna på plats och riffen är som brukligt tunga men Konghs musik kännetecknas snarare av frenesi än det utdragna och invaggande tempo som doom brukas kännetecknas av. Kongh är varierade och dynamiska, både rytmiskt och kompositionsmässigt. Låtuppbyggnaderna är kluriga på gott och ont, intressanta men samtidigt inte så direkta som många andra doombands. Mest av allt imponerar David Johanssons sång. Det kan bero på ljudbilden men trummorna känns lite anonyma. Annars är det är en stark spelning som överträffar hur Kongh låter på skiva och de lever upp till sitt goda rykte som liveband.

Nästa akt på scen är Dark Castle som i mitt tycke inte passar in i doom-mallen. Sångerskan och gitarristen Stevie Floyd bildar en vildsint duo med trummisen Rob Shaffer, som också spelar live med Yob visar det sig. En duo är i sig begränsande men båda musikerna imponerar verkligen. Floyd sjunger riktigt bra medan hennes gitarrspel ibland är lite enformigt men också väldigt stort och spännande. Dark Castle känns instinktivt helt klart som det band som kräver mest lyssning och deras musik har en helt annan stämning än de båda andra bandens. Den innehåller mer svårmod och desperation. Det är kaotiskt och expressivt och utlevelsen är total. Shaffer ställer sig upp flera gånger för att med hela sin kroppstyngd sedan åter falla ner på trumskinnen. Rytmiskt är Dark Castle det mest intressanta bandet under kvällen, som helhet är deras set ojämnt men också innovativt och eget.

Sist går kvällens huvudnummer Yob upp på scen och det blir snart tydligt att de befinner sig på en annan nivå. Det är fruktansvärt tung och tajt. Medlemmarna ser ut som tre rednecks direkt från det amerikanska inlandet men skenet bedrar. Mike Scheidt må ha skinnväst och se lite nördig ut i sina runda glasögon men hans färdighet med gitarren är helt enastående. Shaffer och basisten Aaron Reiseberg, i t-shirt med avklippta ärmar och plånboken i fickan, sätter varenda markering i inledande Quantum Mystic på mikrosekunden. Alla tre slänger med sina fluffiga hårmanar och de får sällskap av en berusad, spinkig man i Enslaved-tröja, som flippar ut framför scenen.

Som andra låt spelar Yob Prepare The Ground, inledningslåten från sin nya skiva Atma, och om det är hårt hemma i stereon så är det fullkomligt skoningslöst på scen. Konserten är bara fem låtar lång men desto längre i minuter räknat. Efter tre hypnotiserande låtar som manglat sönder Loppen säger Scheidt: "This song is heavier" innan trion drar igång titellåten från den nya plattan. Det är bara att ge sig hän. Trött men nöjd rusar jag iväg mot tåget hem, med ett uppfriskande pip i öronen.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA